Aftonbladet – 21 augusti 1860, sida 2

ska yppa hvad ni nu går att anförtro miga, svarade doktorns Hon meddelade bönom derefter allt hvad som hade händtbönne; ifrån? den dag då hon först kom till London; dök dölde endast Regitalds kärlek till henne; liksom de känslor, som hon ej längre kunde dölja för sig sjelf att hon hyste för honom. Under berättelsens fortgång fick mir Smedley veta, attden sinnessjuka mrs Ravensoroft icke var Reginalds mor och att således hans förklaring icke var den rätta. SsHm! Jag här således tappat spåret igen! tänkte han; Men jag är ändå glad att detta icke var orsaken. Allt kan ännu gå väl tillslut. Han drog på munnen åt de spöklika up: pefibarelserna i det gamla huset, men uppfattade genast deras sammanhang med Cons stances häftiga sinnestörelse vid ljudet från eolsharpam och slöt ganska riktigt deraf att hon fruktade det vara ett förebud till Reginalds död. Hennes berättelse om-giftets tillredande intresserade boriom lifligt, ehuru ban naturligtvis icke af hennes beskrifning kunde gissåsig till af-hvad ämne det var. sLåtom öss höppas att den förderfliga hemligheten har dött medHenne, sade han; soch nu måste ni lofva mig, min unga, kära miss, att så mycket som möjligt bannlysaalla tankar på dessa rysliga tilldragelser. Himlen har tagit vedergällningen i sina egnåä hänider; och då det åsyftade brottet aldrig gick i fullbordan, bör kännedomen derom icke tynga på ert samvete. :Sonen tyckes mig vara en ädel: sinnad, ung man, och vi skola hoppas att han skall: försona sin. fars förbrytelser. Ja, Han är i sanning både god och ädel, sade, Constance med värma. Ni hatar således icke honom. för faderns rätta och syndiga bandlingssätt?. fortfor dok: orn. .O nej! Det skulle ju vara en förfärlig orättvisäs, sade Constance. Hvad har jag icke dessutom att tacka Honom mycket för all orhntanka och hjelp !