Aftonbladet – 18 augusti 1860, sida 3

tå, hur någon flicka skulle kunna förkasta en ådan friare — så vacker och ridderlig, och .å rik dessutom. Kanske är hon död. Han r emellertid. ej en sådan karl, att man komner sig för med några frågor rörande hans 1j rtas angelägenheter — hvad jag nu sagt, ir således endast gissningar. Han har förmått nig att tala om hela min förbindelse till Contance, och hennes namn är så ofta på hans unga, som om hon vore en gammal bekant. Vet ni, min mor, jag börjar nästan tro att jag gjorde orätt uti att lofva er bryta förlofningen. Ravenscroft har visat mitt handlingssätt i en sådan dager, att jag verkligen börjar anse det vara ett skurkstreck om jag nu öfvergåfve henhe. Helsa doktor Smedley vänligast från mig och bed honom sända mig Constances adress. Ravenscroft har talat med mig nu igen. Ursäkta att mitt bref är så osammanhängande, men endast den bestämdaste föresats gör det möjligt att skrifva. Jag har icke satt några data i mitt bref, de skulle endast förvilla er. Ibland har en hel vecka förgått emellan början af en mening och dess slut. Nu har Ravenscroft åter talat vid mig om Constance. Han säger, att jag aldrig är värd ett ögonblicks lycka, om jag bryter min förbindelse med henne. Jag inbillar mig kunna få en liten insigt i hans egna öden igenom allt detta. Som jag tror, har han slagit upp förlofningen med någon, och hon har af sorg tagit lifvet af sig eller blifv.t tokig eller nå got dylikt; detta måste vara orsaken hvarföre han är så melankolisk och ofta besvär mig att ej ådraga mig samvetsqval för hela lifvet. Jag erkände för honom att jag hade gjort af med så mycket pengar, att jag derigenom råkat i verklig förlägenhet, och huru ni, min mör, önskade att jag skulle reparera mina affärer igenom ett rikt gifte; han sade emeller