Aftonbladet – 18 augusti 1860, sida 3

ETKSDAGERI Ridderskapet och Adeln. Till ledamot af konstitutionsutskottet hade blifvit utsedd hr M. A. von Krusenstjerna, till ledamöter i bevillningsutskottet hrr C. A. af Wetterstedt och J. F. Flach, i ekonomiutskottet hrr A. G. Mörner och S. A. Oelreich, och i riddarhusutskottet grefve J. W. P. Hamilton. samt till suppleanter i statsutskottet hrr C. 0. af Funck, A. Tornerhjelm och S. v. Plomgren. Konstitutionsutskottets memorial n:ris 57 och 58, med förslag till ändring i 14 5 momentet och 14 3, 4 och 5 mom: riksdagsordningen, angående bruksegares representationsrätt, förklarades utan diskussion hvilande till nästa riksdag. Memorialet nr 59, med vöoteringspropositioner i anledning af ståndens olika beslut vid mem. n:r 51, angående ändring i tryckfrihetsförordningen, rörande aflemnande af exemplar utaf tryckta arbeten till kongl. biblioteket och riksarkivet, godkändes. Ekonomiutskottets betänkande n:r 145, i anledning af riksståndens skiljaktiga beslut öfver betänkandet o:r 28, blef punktvis föredraget. Första punkten godkändes. Vid andra och tredje punkterna, hvilka på yrkande af hrr P. R. Tersmeden föredrogos tillsammans, och i hvilka utskottet dels afstyrker frih. Creutzs motion, att den af läroverkskomitn föreslagna läseordningen måtte fastställas, i stället för den i kongl. stadgan för elementarläroverken af den 29 Jan. 1859, dels förordar en ständernas skrifvelse till K. M:t, rörande katekesläsningen, uppstöd någon diskussion: Hr P. R. Tersmeden erhöll först ordet och gjorde åtskilliga anmärkningar mot utskottets motivering. Hvad den föreslagna skrifvelsen beträffade, så er kände talaren att detta förslag vore ett steg framåt, men att, som utskottet gjorts bestämma att Luthers tillar katekes..skall utgöra grunden för religionsänderisningen, vore orätt; grunden bör väl vara den heliga skrift, och en historisk, lefvande undervisning deruti vore väl att föredraga. Utskottets yttrande; att förklaringen utaf Luthers lilla katekes skulle begagnas som handledning vid religionsundervisningen, fann talaren otydligt och önskade att det måtte förtydligas. Talaren yttrade sig emot all annan förklaring än den muntliga i folkskolan, och framställde det förslag till ståndets gemensamma tanke att detta måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det !äroverkskomitens förslag måtte vid religionsundervisningen följas, och i afseende på folkskolorna tilllämpas hvad der stadgas för lärdomsskolans tre första klasser. Med hr Tersmeden instämde hr G. Cederschiöld. i Mot dessa talares yrkanden uppträdde hr OCarlheim-Gyllensköld, söm yrkade afslag å utskottets förslag i 3:dje punkten och fann det ganska vådligt utt låta muntliga förklaringar aflösa de skriftliga, samt för öfrigt instämde uti doktor Rundgrens reservation. Sedan dessa trenne talare flera gånger uppträdt, bifölls utskottets förslag uti båda dessa punkter. Samma utskotts betänkande n:r 149, i anledning af väckta motioner om ändringar i militieboställsordningen, godkändes utan diskussion. Samma utskotts mem. n:ris 150 55, i anledning af gjorda återremisser, lades till handlingarne hvarefter ståndet åtskildes kl. 12. Proesteständet. Professor Selander aflade berättelse om de deputerades resa till ocH vistande i Trondhjem, uppläste den svenska deputationens adress och Hans Maj:ts konungens svar derå, samt frambar till presteståndet den norska storthingsdeputationens broderliga helsving til: rikets ständer, hvarefter ståndet beslöt att hvad professor Selander anfört skulle i dagens pros okoll intagas. 3 Kontraktsprosten Janzon väckte motion om att preteståndet enskildt skulle till Kongl. Maj:t ingå med underdånig skrifvelse med anhällan, att all. rörelse vid statens jernbanor må. om söndagarne inställas. Denna motion understöddes af prosten Sonden, doktorerna Säve, Emanuelsson och Sandberg, prostarne os bugål Vi hafva fått en kuriös kamrat här vid regementet sedin elt par veckor tillbaka: Hans namn är Rosivald Ravenscroft, af en gammal, adlig familj i Cornwallis. Han är rik som Croesus och har helt nyligen tillträdt sin egendom, igenom faderns död, men så vidt jag kan se, förstår han sig ej på att njuta af sin. förmögenhet. Han lefver ytterst måttligt och vårdar sig vida mer om sin häst än om sig sjelf. Girig är han dock ingalunda, en sak som flera än en af vår mess kan intyga. Han betalar hvar och en af sina unga kamraters spelskulder, som ger honom ett heligt löfte att aldrig mer röra kort eller tärningar. Detta kallas att gifvå Ravenscrofts-borgen. Manskapet tycker mycket om honom, och det är ej underligt, ty han gör alltjemt något för att. förbättra deras belägenhet. Hvad som dessutom alltid slår an på hopen är den oerhörda. styrka som han ofta ger prof på. Allt emellanåt kommer ban bärande någon sårad kamrat från löpgrafvarne, ehuru han sjelf då utstått sådana strapatser som en vanlig menniska knappt skulle förmå uthärda. För ett par aftnar sedan voro mina krafter så medtagna af ansträngande arbete, att jag refit af föll till marken; innån jag då hann sansa mig igen, kommer min Kära Ravenseroft, tar mig på sin rygg och inarsöherar så af med mig till våra tält. Han sade sig Hoppas att ödet skulle nöja sig med att han bär mig för trötthet, i stället för blessyrer. Han tycks hafva: tagit mig under sitt synnerliga beskydd och då turen är hos mig att göra tjenst i löpgrafvarne, tillbringar han en stor del af sin tid der med mig. Oaktadt hang håg för arbete och det hejdlösa mod hvarmed ban deltar 1 de skärmytslingar som förekomma, är han för det mesta af ett dystert lynne. Min tro är att han varit olycklig i; kärlek, ehurp.jag verkligen ej kan för