Aftonbladet – 18 augusti 1860, sida 3

T UC VE VAILSE IG VAGSISSAT Cl SR SEG GR y UED fullaste tilldragelser i vårt tidehvarf. Med lokalposten. Mamsell Constance Carrolton och kapellmästarea Du puy.— Hvad ämna grefve Manderströms gossa göra, om Sverge blir en stormakt? — Bruks patron de Mares äldste gosse kan bli kammar junkare. — Krans och krona. — En svensk Ga ribaldi. — Mamsell Schneiders uppfostringsmetod — Fi done, hr Svedberg! — Hr Hwasser, fn Hvwasser och ett glas vatten. Min bäste! Skrif någon gång med lokalposten, sa du Må göra! Här har du en liten oskyldig bi hvardagsmat till desert på den för öfrigt si rysligt intressanta, Constance Carrolton. De var en charmant berättelse! Hvar har du fåt ratt i den, min bäste? Våra unga damer hä rå norr äro i en upprörd sinnesstämning helt eftermiddagen i afvaktan på fortsättning a len modiga flickans äfventyr,.. De undra nm som bäst, om hon snart skall träffa den gu lomlige Reginald. Kanske i afton redan! Ack! Jag, som hört dem föreläsa en och an nan strof om mördade barn, liksånger, gift hemliga gångar och en afdöd fru, som or nätterna flaxar på fönstren med hvita vingar jag tycker mig känna igen författaren. Hel säkert samme gamle hedersman, Dupuy, hvilken vi hafva att tacka för sista akten af Dor Juan, i helvetet. . Gubben. äs litet gammal men genren är alltid densamma, lika ny och guterad. Det var ju en märklig nyhet att Preussen och till och med England fordrat gamla Sverges upphöjande till rang, heder och värdighet af stormakt. Att efter hundrafemtio år åter få ett ord med i laget, det smakar något, men så kostar det också. Jag föreställer mig att. denna oväntade. underrättelse slagit ned som en bomb i det genom hr grefvens och departementschefens frånvaro tillfälligtvis bufvudlösa kabinettet. Dessa älskvärda unga män, mer eller mindre kammarjunkare, som redan i blomman af sin ålder genom farbröders och tanters inflytande vunnit den utmärkelsen, åtföljd af adertonbundra riksdaler om året, att en eller annan förmiddag i veckan, nota bene under hr departementechefens egna ögon, försegla hans korrespondens med främmande makter, hvad månde denna elitkår af vårt lands intelligens och finess tänka och — ämna vid en så oförmodad sakernas vändning? Betänk, att möjligen ett tu tre nödgas taga plats i nå: gon pariserkongress, emellan Persigny och Palmerston, det är icke leksaker det! Apropos kammarjunkare, så är familjen de Marå lyckligen och väl introducerad på vårt svenska riddarhus — för säkerhets skull innan Ola Jönssons motion förekom till afgörande i stånden. Med anor ända från korstågen synes det emellertid vara något sent som familjen de Marå fått fröjda sig åt det rättvisa erkännandet att tillhöra vårt lands utvalde. Vapnet bär en hersldisk: lilja i skölden. Jag bafver mig icke bekant utseendet på detta species af liljor, men antager att dermed åsyftas en häntydning på dessa bibliska liljor, som så intet och intet skära de heller upp, men likväl c. c. ; Ändtligen hafva vi fått läsa kröningsdeputationens tal vid uppvaktningen i Throndbjem. Så mycket väsen för ingenting! Hvem skulle icke kunnat skrifva något sådant? Mig syntes deruti intet annat ovanligt än att den krona, som drottningen gått att emottaga, har formen af ett band, som närmare skall förena henne och konungahuset med brödrariket. Nej, tacka vill jag N. J. Ekdahl, kyrkoherde, då är han trefligare när han svänger åstad med påståendet, att Sverge nalkas med stormsteg den afundsvärda ståndpunkt, på hvilken Kyrkostaten och Bombas lyckliga riken. så länge befunnit och ännu befinna sig. Det är helt annat än glansen i Preussische Zeitung! Hvilken förfärlig anklagelse mot vår unge konung! Men det är icke så illa menadt. Den, som känner vår varmhjertade Adolf-Fredriks-herde, ursäktar lätt denna lilla utflygt å la Garibaldi, Det är icke så godt att bibehålla sitt lugn, då man så der, utan att egentligen veta huru det gått till, förlorar en god vän och kamrat, nemligen br Rundström. Det är visserligen hemskt och sorgligt att en stor stark karl midt på ljusa dagen befinnes liggande död, utan att man lyckas få reda på det sätt, hvarpå han ljutit döden, , en ännu hemskare är detta barnamord, som tidningarne omtäla såsom för närvarande fö:emål för ransakning vid domstol, Wåra brottmålsannaler torde, lyckligtvis, sällan hafva att framdraga något sådant exempel. Det är en moder som mördar, icke (för att dölja sin vanära) nyfödingen (i det första stadiet HUREHPBIE-U MPG