Aftonbladet – 18 augusti 1860, sida 2

och lugnt hem, fri för alla faror, men för mitt enfaldiga begrepp sybas dessa böner blott som hädelser mot försynen, såvida :vi icke äfven verkliggöra dem i våra handlingar, så mycket det i vår förmåga står. Jag ser nog att du har beslutat dig för att gå; sade häns hustru, och: det tjenar således till intet att göra några invändningar deremots Jag ber dig blott, att du tar med dig Richard. Det är så sent att gå alldeles ensam, hela den långa, ödsliga vägen. Richard är trött, kära husirun, svarade mr Franklyn. Han har sej haft så tröttsamt dagsarbete som -du, invände mrs: Franklyn, och det säkra är, att om du. nödvändigt skall gå för att det så behagar dig, så får Richard gå för att göra mig till viljes; ty om du går alldeles ensamy får jag ingen ro förrän du är bemma igen. Nå, nå, sade hennes man, Richard skall följa mig; var således alldeles lugn. Karlen var icke särdeles hågad att lemna sin goda plats vid den klara elden i köksspisen: för en: vandring. till hafsstranden! på den sena qvällen, men för att följa en sådan husbonde och göra en så god matmoder till viljes,j teg -han nmöed sin ledsnad och begaf sig på väg, utan att säga ett ord. d Månen sken klart då de kommit till stranen. Det synes ingenting till utåt hafvet, herre, sade Richards E Nej, svarade; hans häsbonde under det han med uppmärksammare blickar forskade utåt den vidsträckta vattenytan, som ännu var i uppror efter stormen; jag tackar. Gud att intet tecken till skeppsbrott synes till. Men säkert har skadan vant stor på många punkter. Hvad kommer åt hunden ? sade Richard