Aftonbladet – 18 augusti 1860, sida 2

bära henne, jag. Ni är, min sann inte så stark. i alla fall. Det var så. Mr Fraklyn var smärt och svag till växten, men han skulle utan ett ögonblicks tvekan hafva ansträngt sig vida mer än hans krafter tilläto; för att uppfylla hvad han ansåg vara sin: pligt. Den unge stalldrängen, som var en-jätte till gestalt och styrka, tog,den. sanslösa flickan i sina armar, som om hon varit ett-lindebarn och bar henne så, utan svårighet, tätt sluten intill sig, på det. hans värma möjligen skulle åerkalla henne till lifvet. : Hunden sprang förut och hade genom skällande och krafsande redan väckt alla i huset, då: hans herre kom hem. Mrs Fraklyn som beslutat att sitta uppe till sin mans återkomst, bade slumrat in framför eldstaden; då hon nu. öppnade dörren öch fann hunden ensam derutanför samt i ett tillstånd af synbar oro, drog hon deraf den naturliga slutsatsen, att någon olycka hade inträffat, och upphöjde. ett klagorop, som tillkallade allt tjenstfolket i största hast. Många minuter hade emellertid icke förgått, då ljudet af hennes makes röst åter lugnade henne. Allt är godt och väl, Elizal skrek han, gör upp eld! Vi hafva någon med oss hem ! Allt blef i ögonblicket lif och rörelse. Elden sprakade, filtar hemtades och vatten blef att för att uppkokas; detta allt var nästan verkstäldt då husets. herre inkom, åtföljd af Richard med sin genomvåta börda. Den liflösa främlingen lades framför elden, och medan mrs Franklyn och bennes qvinliga tjenare aftogo -hennes. kläder och insvepte henne i varma filtar, skickades en karl efter läkaren, och mrs Franklyn bytte om kläder, ty de hon Bade voro. alldeles genomvåta af bafsvatten. Får jag -omma in? sade han-efter en stund och knackade på dörren tillgköket. Efter ett