Aftonbladet – 18 augusti 1860, sida 2

och pekade på den skottska fårbunden, som med ett. högt skallhade kastat sig i vattnet. Haån har funnit någonting, utropade mr Franklyn och skyndade ned öfver sanden. O, himmel! Det är en menniskab Och der hafva vi en båt med, sade Richard, med kölen i vädret! Mr -Franklyn sprang ut i vågorna för att hjelpa det ädla djuret att föra den drunknade i land. Det. var en qvinna, och. hennes rika, bruna bår flöt på böljorna som ett sjögräs. Hon var alldeles sanslös, men då båten var så nära och hon hölls uppe af ett simbälte, syntes det vara en möjlighet att ännu någon gnista af lif. skulle finnas. Ehuru i verklig fara att blifva bortsopade af de oroa vågorna, lyckades det för herrens och hundens förenade bemödanden att släpa den liflösa .kroppen upp på stranden, medan Richard hade lyckats få upp båten nästan lika långt ur vattnet. Bry dig ej om båtenI ropade mr Franklyn. Häråt, Richard! Hjelp mig att föra hem den här qvinnan. Hå, herre Gud! Hon är ju allaredan död, sir, sade Richard. Detkan inte gagnatill. något alls att släpa ett lik hem med.sig, Det är bäst att låta henne ligga här på sanden och skicka folk med en kärra efter henne. De skola bara hålla ransakning om dödsorsaken hemma vid gården, om vi taga henne med oss och missus får då ett grufligt.besvär. Död eller lefvande skall hon hvila under tak i natt, sade husbonden med bestämd röst, och vill ej du bära henne, så skall jag göra det. Hon är ännu varm och jag är ganska säker på att hon icke är död. : Hå; herre! Är hon verkligen det ? sade karlen, nu lifligt intresserad för den. drunknades öde; nå, gif hit henne då, sir. Jag skall nog