Aftonbladet – 18 augusti 1860, sida 1

STOCKHOLM den 18 Aug. Däågens diskussioner inom riksstånden hö, ehuru ej företeende något af mera genomgripande intresse; likväl erbjudit ett :och annat anmärkningsvärdt. På riddarhuset, i dag som vanligt litet beI satt, bordlades alla då föredragna betänkandena; med undantag af ekonomiutskottetsnr 145, rörande kristendomsundervisningen i skolorna, hyilket framkallade en liten diskussion: BeI tähkandet bifölls, ehuru ingen yrkat någontiåg sådant, och de tre talare, somyttrade sig i Emnet, alla, ehuru af olika skäl, förklarade sig ej kunna instämma i det resultat -hvartill I utskottet kommit. Ehuru emotredaktionenaf det beslut, som af ekonomiutskottet blifvit tillstyrkt, åtskilligt visserligen kan: anmärkås,såsom wi ock i går antydde, så Irmåste likväl rkännas, att genom åtagandet af utsköttets förslag, äfven i det skick det nu befinner sig; ett steg är taget till ett-visst framåtskridande i fenna vigtiga gren af undervisningen. Någön mera genomgripande reform af den förstå kristendomsundervisningen lärer emellertid ej kunna emotses förrän man kommer. till full insigt aF de i frågor och svar uppställda, dögmatiska läroböckernas olämplighet för den; nå slags undervisning, äfvensom af nödvändigheten att inom detta område, mer än i de flåsta andra, hänvisa lärjunget till studium af källorna, och sålunda för de unga företrädesvis framhålla kristehdomens historiska del, I sin uppkomst och vid sitt första: utbredande historiskt meddelad, skulle: ockutan: tvifvel denna; metod äfven i våra dagar, allra mest I för ungdomen, visa sig ojemförligt mera ändåmålsenlig och fruktbärande än; det hos oss abtagna och så ifrigt försvarade systemet. Presteståndet har, såsom man kunde vänta, mn ogh. hållet afslågit utskottets förslag. dast två ledamöter, kyrkoherden Otterström och doktor Falck, förordade betänkandet, — I borgareståndet har ärendet blifvit bordlagdt. i Bondeståndet biföll nästan enhälligt utskottets förslag. Under den diskfssion, som uppstod och hvilken hufvudsakligen framkallades af Bjerkanders : åberopande, af och instämande; ati doktor. Ruädgrens reservation, tillkännagåtvo visserligen flera talare sig anse, att det i utskottets betänkande framlagda skrifvelseförslaget kunnat, besfämdare och skar. påre ogilla utanläsningen, men att det emellertid vartydligt nog för att. regeringen må kunna se hvad folket i förevarande hänseende tänker och vill. Bjerkanders hufvudargument j emot förslaget var, aft det var intetsägande obh innehållslöst och att der ingenting -begärdes annat än. hvad som redan under en eller annan form funnes; men Nyqvist anmärkte, att ban i utskottet bade hört alldeles dbtsamma af alla prester och att den reservation, på hvilken Bjerkander. stödde sig, var afgifven af en man, som endast tillkallas, då något för presterskapet särdeles ömtåligt ämne. kommer å bane. Johannes Änderssön visade, att reservantens afsigt tydligen ickevar någon annan, än att för rkomma all reform, ehuru den öfvertygelse numera är allmän öfver hela landet, att katekesutanläsningen, sådan den för bärvarande bedrifves, ej blott icke varit till gagn, men tvärtom till skada för kristendomsundervisningen, utan att den derjemte upptagit skoluhgdomens tid för-andra vigtiga läroämnen. Jon. Andersson önskade emellertid den modifikation i förslaget, att der komme att heta, utt Pbibelordet? skall utgöra grunden för kristendomsundervisningen. Paul Andersson ansåg så mycket angelägnare att en framställning i ämnet blefve gjord, som det var oundsängligen nödvändigt att skydda det uppväxande slägtet mot den formliga tortyr, som man nu pålägger ungdomen genom den tankeobh själsdödande utanläsningen. Doktor Rundgtens yttrande i reservationen, att ungdomens kristendomsundervisning legat presterskapet ömt om hjertat, fann Rosenberg ega sin fullkowmliga riktighet, såframt man nemligen ansåge kristendomsunvervisning vara lika med utanläsning, ty den hade onekligen legat presterskapet ömt om hjertat. Slutligen förklarade sig Uhr ha tillfredsställelsen kunna upplysa, att eburu flera prester instämt i doktor Rundgtens reservation, hade det likväl funnits en verklig prest inom utskottet, som, då densåmma upplästes, hade förfrågat sig, om det icke här, såsom i ett och annat af de andra utskotten, kunde tillåtas honom att få afgifva eh reservation mot reservationen. Sådant hade visserligen icke blifvit medgifvet, men Uhr fann det emellertid fägrande att höra, att åtminstone en prest var stadd på rätta vägen. mängd talare uppträdde för öfrigt för att gifva tillkänna sitt ogillande af den hittills bedrifna utanläsningen af långkatekesen, och eft ännu större antal af ståndets ledamöter instämde i dessa yttranden. I Borgareståndet började i dag sina förhandlihgar med val af förstärkt banskoutskott, hvilken förrättning föranledde en rätt märklig episod. Under pågående valförrättning begärde nemligen hr Staaft ordet, med tillkännagifvande att ban vill: yttra sig angående det pågående valet. Talmannen fästade emellertid icke något afseende på denna begäran. Först sedan valresultatet blifvit proklameradt, erhöll hr Staaff ordet ocnj anmärkte då, att vid valet blifvit aflemnade åtskilliga tryckta namnlistor, hvilket hr Staaff ansåg olagligt och böra föranleda dessa sedlars kasserande eller hela valets ogillande. I enahanda syfte yttrade sig derpå hrr Billström, Ekbolm, Ridderstad, Boman och Björck, den sistnämnde likväl under förklaring, att han ansåg det förfaringssätt, som nu för första gången ifrågakom, ej vara i grundlagen förbjudet, men deremoöt olämpligt och stridande mot vedertagen praxis. Deremot talade hrr Wallenberg, Gråå, Wern, Dahm och Thollander för en motsatt åsigt, anseende dessa :berrar, att då grundlagen icke innehåller någon bestämd föreskrift i detta hänseende, -bå skunde något hinder icke förefinnas för godkännande af de aflemnade tryckta sedlarne. Tvisten måste blitas senom votering. Först beslöts