Aftonbladet – 16 augusti 1860, sida 3

ORO HaUC ud HJTIl AL VTI VALL TILLISURT, men i början icke anträffats. Slutligen. utröntes det att han arbetade vid Fullersta jernvägsstation mellan Stockholm och Södertelje, och derifrån inhemtades han i lördags och inställdes i poliskammaren för att höras rörande den mot honom företagrfa arresteringen. Om detta förhör, :som icke lärer ha hållits offentligt, ha vi icke kännedom annat än gedom en i Dagbgt Allehanda införd kort notis om hvad dervid förefallit. Det heter i denna redogörelse — affattad i en sådan stil; som om Propp varit anklagad för något brott, i stället för att han var att betrakta såsom målssgande mot en förorättande offentlig myndigHet — att: vhan medgaf då till väsendtlig del hvad. förut afbörde vittnen omförmält angå.nde hans förändrade uppgifter af namn, med undantag dock utaf det af Knutsson,, som nan sade sig aldrig hafva nämnt. (Man er:ore sig att Tropp verkligenihade flera namn.) Äfvenledes vidgick han att hafva, på poliss sonstapel Dahlgrens fråga angående de stöldisestraffningar han skulle undergått, svarat: Det är väl andra resan då,, men förklarade itt detta skett endast i harm öfver det gjorda spörjsmålet. Förhöret afslutades sålunda, att nålet öfverlemnades till vidare behandlingiaf -Adhusrätten, hvaremellertid Tropp återgick ill sitt arbete vid Fullersta.n Härmed var första akten af Tropps pinovistoria afslutad. Det tillkom vederbörlig domol att undersöka och justitieombudsmannen ut uppmärksamma huruvida den polismästare, som för dagen tjenstgjort eller: hans underly!ande ådagalagt försumlighet då de låtit i häktet ännu längre qvarsitta en menniska, som sedan genom underordnade tjensteandars olydsad mot ordres varit sin frihet alltför länge jeröfvad. Nu följer andra akten. Tropp bade visserligen vid sitt första korta besök i Stockholm haft den ledsamma erfacenheten, att en fattig karl der icke går mycket säker för polisen, utan att han har sina papper på sig och för säkerhets skull derjemte en notarialattest öfver sin identitet eller. ett antagligt vittne till intygande deraf; men man kan förmoda att sedan det nu blifvit bevisadt inför poliskammaren och genom älla tidningar bekantgjordt för hela polisstyrkan (som förmodligen läser tidningarne), att Tropp var välfrejdad, han skulle anse sig vara riktigt säker för all fara från det hållet. Men polisens i dessa tider särdeles lifvade häktningsHit omintetgjorde hans förhoppning. I går var Tropp åter inställd för poliskammareny ånyo häktad: Tropp hade en ren blick, men såg mycket enfaldig ut och tittade sig rädd omkring si sessionsrummet. Den angående hans häktande ingifna rapporten upplästes. och innehöll följande rörande första anledningen till häktandet: Sedan flera vid lägenheten Gröndal strax utom Hornstull boende personer (hvilka dessa tförsigtiga personer voro, uppgifves icke) anfält, att under loppet af flera dagar en missfänkt, sjömansklädd person uppehållit sigderstädes och å vägen till Westberga-samt innehaft mycket pengar, äfvenscm sällskapat och dragit sig inåt skogen med en qvinnsperson, som åt honom hemtat mat från staden; så bade poliskonstaplarne Carlström och Andersson, tillbörande den nybildade hemliga polisen, utaf öfverkonstapeln Kindborg blifvit be;rdrade att begifva sig dit ut och gripa nämnde person, hvilken efter all anledning förmodas ies vara Rundströms mördare: I följd af dessa order hade poliskonstaplarne tisdags middag. begifvit sig ut till Westberga ch der anträffat. den misstänkta personen. Han befarns vara Tropp. Flerajernvägsarbe. are vitsordade att han var en ärlig person, nen konstaplarne anammade honom likafullt. Propp ville icke följa med dem, utan satte :g till motvärn. Konstaplarne förskäfade sig då rep och bundo dermed häns hän:er, hvarefter de förde honom 3å väg till staten. Härunder omtalade andra jernvägsarbevare att nyligen kläder blifvit stulna från en .t dem, vid namn Hellqvist. Tropp blef missänkt för denna stöld. När konstaplarne kommo med honom till Liljeholmsbron mötte de ler sin: nye chef, öfverkonstapeln Kindborg. Denne tog för gifvet att Tropp var tjuf och ansåg för bekräftelse derå, att vid anställd visitation i Tropps ficka anträffades en knif, som uppgafs vara stulen från en jernvägsarbetare, vid namn Westergren. Vid detta tillfälle, liksom förut, vardet den enfaldige och förskräckte karlens sväfvande uppgifter som gjorde honom misstänkt. Jag kunde inte annat än misstänka honom, helst han var särdeles sväfvande i sina uppgifter, sade öfverkonstapeln vid förhöret. Utom förenämnda lösa angifvelser mot Tropp hade man äfven belastat honom med den, att hafva rånat den vid jernvägen arbetande soldaten af Vestmanlands regemente Lars Norman. Af denna anledning hade denne i går morgon blifvit inliemtad från jernvägen ochinförd i häktet, der Tropp förvarades, för att se om Tropp vore den person, som för fjorton dagar sedan, sent en qväll, vid Fateburssjön frånröfvat honom klocka, snusdosa och portemonnaie. Norman hade förklarat att Tropp bestämdt icke vore någon af de tvenne karlar, som förenämnde afton mötte honom, och ännu mindre den, som rånat honom. Sedan detta resultat af Normans granskning var tillkännagifvet, fick Tropp göra sin berättel:e. Efter inställelsen i polisen hade Tropppå lördagseftermiddagen gått omkring i staden och sett sig om. På eftermiddagen hade han begifvit sig ut åt Liljeholmen och jernvägslinien, hvarvid han arbetar. Dervid sammanträffade han med en annan jernvägsarbetare vid namn Jonas. Med denne gick ban in på en restauration vid Grönbrink, ett stycke utanför Horns tull, och bjöd på öl. Derefter köpte han sig några ankarstockar vid Westberga. På söndagen gick han omkring och pratade med jernvägsarbetare. Den påföljande natten låg han i skogen, men någon qvinna hade han aldrig haft i sitt sällskap; deremot