henne med en isande blick från sina kalla, hårda ögon. Men Reginald tryckte henne till sitt -bjerta, så satt honsåter blef lugn, strök smekande hennesvhår och.tycktes -hviska ord af tröst. Då hon med: förtroende blickade app i. hans ansigte, såg han glad och nöjd at samt bjöd till att leda hennes tankar åt något annat håll. . Vi hafva stått här länge nog, mrs Sweetman,, sade Olivier. Jag; kunde-ej hindra mig från att visa er, huru myeket ni bedragit er på master Reginald; men det är ej rätt att så här forska i hvad vår husbonde förejar sig 4 : Jag skulle vilja stå här och se på honom många timmar,, svarade hushållerskan, i dethon torkade tårarne ur sinavögonpom ag bara kunde se rätt för gråt, Och jag är sanska säker på att det inte är något ondt ti att se på honom nu; Gud välsigne horom, så visstla sHan skulle icke tycka om det, min fru, sade Ilivier. Och dessutom skulle det vara ett låligt exempel för hela det öfriga tjenstfolset, om de såge 0ss.n Det-sista skälet var oemotståndligt, ty mrs Sweetman hade höga åsigter om sin värdigret och det föredöme hon borde vara för det ägre tjenstfolket: RR Då Reginald ringde efter tå, hade Olivier ifven en fråga att framföra från mrs-Grimstone — den sinnessjukas vakterska — huru: vida hon ej skulle föra mrs Ravenscroft tillbaka till hennes eget. rum. Vid denna qvinnas namn slöt sig den stackars sjuka närmare intill sin stjufsow och bad honom med ångestfull. -häftighet. att ej tillåta dem bortföra henne. : Frukta intet, sade han tröstande; hon skall icke få taga er med sig. Niskall stanna här, hos mig; jag skall skicka bort mrs Grimstone, så att ni aldrig mer behöfver se henne. Skicka då bort den andrarmed;.sade mrs Ravenscroft, Den gamla, menar jag. Och höni pekade med ensbetydelsefull åtbörd tvärs öfver bordet sant höjde sina ögon på det skygga sätt, somdå hon. förr såg. på:lady Clarissa.