Aftonbladet – 16 augusti 1860, sida 2

aJag: vill gerna: göra hvad jag kan, sir svarade: hushållerskan med: en bekymrad min, noch som jag nyss sade, nådig he:-e, ifall det är någonting som jag kan uträtta. så är det visst både mins önskan och skyld:. het. Men mina -krafter. äro ej särdeles stors. ty jug är inte så ung. numera. Har ni någonsin hört, mrs Sweetman, att handkraft varit behöflig? frågade Reginald. Nej, sir, det kan jag välinte precist säga, svarade mrs Sweetman, men visst tar. jag hört skrik. och-onda ord ibland. Utbrott af ett sjukt sinne, som onödigtvis retas och -plågas, sade Reginald. Med vänlig. och lugn behandling är hon ytterst foglig och mild. Var god-tag min plats här för tio minuter, på det ni må blifva i tillfälle att dömma sjelf. Vill ni. bjuda : mrs : Sweetman en kopp t6, dyraste ?x Ja, jan, röpade mrs Ravensoroft, glad som ett barn emedan han visade, henne så mycken vänlighet och för. den frihet som: han. tillät nenne. Kom och sitt här, mrs Sweetman. Jag tycker att jag ganska väl kommer ihåg er, tillade bon långsamt och med synbar anträngning; ja, jag minns för länge, länge sedan I Ni glömmer bort att slå i tå; käraste !l inföll Reginald i det han strök henne öfver kinden med sin ena band och kysste henne på pannan... Jag är ganska säker på att ni-ernrar er mrs Sweetman, ty hon är en mycket sammal vän till oss;-var derföre god och låt nenne. ej .vänta på sin tekoppo Sedan Reginald således hade ledt hennes arma, sjuka tankegång från ett farligt ämne ill-rätta hållet, gick -han ut, för att tala med nrs Grimstone. Den goda, gamla husbållerskan var så djupt örd öfver sin herres ömma vård om sin olyckiga stjufmor, att hon icke kunde återhålla ina tårar. Mrs Ravenscroft såg på henne, halft rädd, halft nyfiken, och drog undan näsluken, som hon höll för sitt ansigte.; Det var många år sedan den arma, vansinniga ade sett tårar i något menskligt öga — .ejeller hade-hon sjelf.gjutit några sedan hon örlorade. sitt förstånd. Denna syn rörde henne