Aftonbladet – 15 augusti 1860, sida 2

Hon syntes dock ingenstädes till, men båten var borta! Han lutade sig emot en klippa, en-bild af förtviflan och stirrade utåt bafvet. Hoppet är en känsla som öfverlefver alla andra, synnerligen i-ett ungt hjerta och äfven nu;-medan-han stod der, till sitt utseen-. de, så tröstlös, började det åter)vakna hos honom. Båten var ett litet nötskat åt hvilket han sjelf ofta hade skrattat och föresatt sig att: skaffa; en bättre, men den simmade på vattnet lätt som en and, och hade nästan lika svårtatt kantra som, den. Så länge det ännu fanns-enskymt af.ovisshet-rörande Constances öde, Kunde ban ej utbärda tankan på att hon skulle vara död. .,Upplifvadaf denna nya gnistas hopp, sprang: ban åter upp för den; smala vägen, och-stannade: flera gånger för att förskande se tillbaka utåt hafsytan; om icke möjligtvis. han skulle blifva varse en liten båt vaggas hit och dit ute på den omätliga rymden. Vågorna dansade och glittrade i morgonsolens sken, men ingen mörk punkt var synlig. på dem, ; Hurudant väder. var. det, .den natten då det bränt ? frågade Reginald, hvilken hastigt kom in i Köket der allt fölket; deruti äfven inbegripna mrs Sweetman och Olivier, var samladt. Hushållerskan varsännu-allför uppskrämd att stanna i sitt eget rum, och Oli vier hade just nyss läst ctt kapitel ur bibeln för idem. ! Det var en förskräcklig storm, nådig herrex, svarade Olivier; lyckligtvis var .dock vins den sydvestlig; annars skulle hvarenda bit af huset brunnit upp II — Gud gifve att det så bade.gjort, om blott hen blifvit räddadl-tänkte Reginald. Sadla min häst,, tillade Kan högt. So Medan stallknekten gick för att uträtta denna befallning, erinrade sig Reginald hastigt, att han på ett dygn hvarken hade ätit