Aftonbladet – 15 augusti 1860, sida 2

en härd, visade sig för honom. : Han :drog fram det bättre i dagen, och under det låg litet .aska och en degel., Den sednare,-lade han i sin ficka, utan att Olivier blef det varse, och återvände till biblioteket. . Sedan Renigald hade inlåst sitt fynd, gick han afcochvan-i rommet;-under dethan sökte gissa sig till hvad Constance kunde hafva sysselsatt sig , med ,den. degen, då han reste. Pianot stod uppslagets--Denmusik, :som var framsatt på notställaren, var hans favoritstycke. Bredvid Jåg en näsduk med hennes namn; han tryckte.den till. sina ögon, till sina läppar oeh-inandades med 7 förtjusning dess ljufva parfym. På bordet stod hennes atbetskorg; men det vackra-broderiet -var så vårdslöst kastadt Jerpå, som öm hon hade tröttnat vid. denna sysselsättning. Två eller tre böcker Yöro nedtagna fråm en hylla och lågopå bordet. Dettazvar så olikt Constance,shvilken allud brukade sätta upp; böckerna;igen på deras. vanliga rum. Att hon-oförmodadt och på cttobebagligt sättrblifvit störd; kunde: han icke ett ögonblick tviflå på — det olästa skrifbordet och porträttet. .på golfvet voro säkra bevis derpå. Han tillslöt bordslådan; inlade den lillasnyckelknippan i ett kuvert, som han förseglade med sitt vapen, och skref utanskrift derpå till Constance. Då Olivier kom in för at: söka öfvertala sin-herre att äta Dågot till middagen,. gaf han hönom det lilla paketet, med stränga tillsägelser. att. endast lemna det åt miss Carrolton eller, i; händelse af hennes död, till hennes advokat. T Hurlär det med den gamle vagnshästen? frågade Reginald, under Zdet. att den gamle tj-naren höll på att duka af bordet.) 27455 , Det är just på samma sätt, hådig herren, svarade ban. Jag hörde John säga, att han ämnade bedja om ert tillstånd att skjuta hoNom. (Forts.)