och kainmarherrar till nedersta dito dito, ända från H. M:ts allerhögste hof-öfverkock ned till fader Chams svarta afkomling. som, i förbigående sagdt, när han visar sig på gatorna, är föremål för en honom säkert mindre angenäm uppmärksamhet, ithy att han omringas och förföljes af en hop larmande gatpojkar, hvilka föra ett väsen likt småfoglarne när en uggla visar sig, och.stirra oafvändt på hans svarta ansigte. bönder från landet falla i riktig hänryckmng öfver allt hvad de se och höra samt ådagalägga stundom en: naivetet, som ej kan betalas med pengar. Häromdagen kom t. ex. en Hittevzering gående i djupa tankar framåt Prinsgatan och till -konsertsalongen;fönstret stod öppet, och han såg genom detta den stora ljuskronan bängande i taket; då knäppte han andäktigt ihop händerna, tog en förbigående herre i armen och utbrast: Åh nej, nej, ä de inte kungskronan som sitter derinnel Utanför grosshandlaren Engelsens gård, der kröningsceremonimästaren bor, ha varit några uppträden. Ceremonimästaren hade nemligen genom ett extrablad till Throndhjemsposten gifvit tillkänna, att stadens invånare kunde hos honom gratis erhålla inträdesbilJetter till läktarne i domkyrkans ruiner. På ögonblicket blef han belägrad af en hejdlös massa af sökande; kraftiga och modiga schåare, fiskarpojkar . och allehanda dylikt folk knuffades, slogos och sparkades för att kom: ma först fram. De kommo. också, och sågo, och segrade, och -tågade triumferande. med sitt byte ut på ölstugorna och krogarne, der de dels för kontant och dels för våta varor sålde de eröfrade papperslapparne, hvilka sedan lära ha gått genom många händer och stundom haft mycket hög: kurs. Utom läktarne i ruinen. äro en mängd andra uppbyggda på ömse sidor om Munkgatan. Biljetterna säljas för I specieriksdalei stycket och ha strykande afgång.