— Med avledning af frågan om Sverges upptagande bland stormakternas antal, hvarom vi i går yttrade oss,innehåller Preussiche Zeitung en artikel, hvaruti motiverna för Preussens förordande af en sådan åtgärd anföras. Vi meddela här nedan ifrågavande artikel efter Posttidningen, der den i går stod införd. Som man finner, innehåller densamma de amplaste vitsord om Sverges kompetens till en dylik utmärkelse. Den synpunkt, ur hvilken den officielle tyske publicisten betraktar vårt lands närvarande tillstånd, har för öfrigt så mycken likhet med hvad här från vissa håll derom blifvit yttradt, att man nästan skulle vara frestad att tro artikeln ha tillkommit på grund af officiella svenska meddelanden, hvilket vi naturligtvis icke äro i tillfälle att upplysa. Artikeln är af följande lydelse: Om, såsom de Thouvenels not söker ådagalägga, hvad Spanien angår, historiska antecedentia kunna gifva en stat anspråk på en dylik ställning, så har Sverge utan fråga sådana att uppvisa, och de höra icke heller till någon aflägsen tidpunkt. Förstibörjan af förra århundradet nedsteg detta land, till följd af Carl XII:s öfverdådiga och olyckliga vågstycken, från den höga rang, hvarvid det sedan Gustaf Adolfs lysande tidehvarf ärofullt bibehållit sig under nära tre generationer. Adelsräldets tid, som inträdde efter Carl XII:s död under ett halft århundrade, förlamade nationens handlingskraft och dess inflytande på Europas angelägenheter. Underden svillrike, men obeständige Gustat IH. deltog Syerge likväl åter i de stora verldsstriderna och intog en framstående plats den europeiska politiken. Under Gustaf III:s son och efterträdare drabbades det visserligen af hårda slag, hvartill denne olyeklige monarks blindhet och egensisse bära den hufvudsakliga skulden. Dock äfven efter Finlands förlust och rikets djupa försvagande och-skakningar visade sig dess naturliga läge så vigtigt, att de; nander Carl Johans skickliga ledning tog en icke ringa andel i de väldiga tilläragelserna åren 1812, 13 och i4, Om efter de stora napoleonska krigen, Sverges inflytande blott sällan blifvit synligt i deallmänna europeiska frågorna, så hade detta sin grund i de rådande politiska konstellationerna, men icke i någon dess svaghet eller i någon stagnation af dess materiella och moraliska krafter. Tvärtom; det nordiska konungariket har sedan denna tid framskridit på banan af en lugn, men jemn utveckling. Föreningen med-Norge har gifvit det, om också ingen fullständig, dock en betydlig ersättning för Finlands förlust, Sjelft har Sverge utomordentligen höjt sig genom sitt åkerbruks, sin handels och sin industris uppblomstrande. Ehuru dess befolkning på de sista 45 åren ökat sig med omkring 60 procent, utförer det nu spanmål i goda år, medan det förut städse måste från utlandet -hemta en del af sitt behof. De båda företrädarnes visa och välsignelserika regeringar hafva lemnat åt den mnusvarande konungen, Carl XV, ett i sina inre förhållanden stadgadt, på ella det nationella lifvets Gmrår den florerande rike: Sverges och Norges befolkning kan för närvarande uppskettas till 5!, millioner menniskor. Men vigten af detta måttliga antal förökas icke obetydligt genom de båda skandinaviska folkens kraftiga, tappra och intelligenta karakter och genom ett förträffligt geografiskt läge, som på en gång erbjuder försvaret alla fördelarne af en insulär position och likväl icke utesluter ett verksamt ingripande i verldens angelägenheter. Hvilken vyäsendtlig betydelse Sverges ställning äfven i våra dagar kan ererhålla vid stora europeiska förvecklingar, framg år tydligen af det orientaliska krigets diplomatiska bistoria. Det förenäde kopnngarikets finanser befinna sig i den förträffligaste ordning; dess kredit är blomstrande och har ej lidit något mehbn af dele:samma