Aftonbladet – 14 augusti 1860, sida 1

husbonde otåligt, min far och lady Clarissa — de! äro objelpligt förlorade, Olivier; men min största oro gäller nu den, som ännu möjligen kah hjelpas. Hvad skulle du säga rörande Miss Carrolton?s bJo, sir, endast det, att jag ansåg det vara min pligt att se till om någon mera saknadeb, och då funno vi att Miss Carrolton icke hade synts till på bela dagen. Vi gingo då upp till hennes rum, men dörren ver stängd och ingen svarade på våra rop. Nåväl, sir, vi! kunde då icke tro annat, än att hon biifvit sjuk af förskräckelse öfver eldsvådan, och bröto upp dörren. Det stod en byrå för den åt inresidan, och två reglar voro fördragna, men det unga fruntimret fanns ingenstädes i rum met. Då vi hade sökt i garderober och skåp — ja öfverallt, och allt det andra folket hade gått sin väg, blef jag varse en smal remna i panelen; och då jag såg noga efter, fann jag att det var en lönndörr som förde intitl det rum der er mors porträtt sitter, nådig herre, Det kan. ej vara något tvifvel att icke miss Carrolton gått ut den vägen, sir; men hvart hon här gått, det är mer än jag kan säga. Jag vill sjelf gå upp och undersöka rummet, sade Reginald och och hastade uppför trappan. En enda blick öfvertygade honom, att allt förhöll sig såsom Olivier förmodade; hvad som ytterligare väckte hans uppmärksamhet var blott den stora mängd förk lnadt papper som han fann i eldstaden. Vid värmare efterforskande upptäckte han äfven en mängd förbrönda tändstickor och papper omkring löndörren. Detta föreföll honom underligt. Hvarföre skulle ho 1 bränna papper och stickor? — Hade hon då intet ljus? Han såg åtfönsterna; i dem fanns hvarken ljus eller lampå, dock kunde någon af tjenstfolket hafva borttagit det, då rummet först genomletades. Men ardinerna voro nedfällda och en af dem skulle hon utan tvifvel hafva dragit upp, om: hon hade. gifvit zigenårne någon signal. Han återvände till dörren, tforts. följer.)