Aftonbladet – 14 augusti 1860, sida 1

SDödsbudet var således ej någon tora inbillning! Himlen gifve att det må hafva varit för lady Olarissa! Någonting rysligt miste hafva bändt, ty hvarföre skulle annars underrättelsen hafva; bli: vit: afsänd utaf Olivier och icke af min far? Och framför aliting annat — är väl Constance räddad ?; Sådana voro hang tankar, medan ban satt med korslaggda armar och höpbitna tänder, liksom den,: bvilken ytterligt anstränger Big för -att med skenbart lugn uthärda ea kirurgisk operation. via detv sista stationen stod en vagn för hans ankomst, men Olivier hade återvändt till Råvehscroft, sedan! han låtit helsa sin unga herre, att han ansåg detta vara bäst, då ingen fuhnes på stället, som kunde bestämma något, utom. mrs Sweetman coch hon vore så förskrämd att hon knappt hade rätt reda på sg. . Efvar är min far? frågade Reginald, då kusken hade afgifvit detta budskap. Var: god, sir, om ni behagar och fråga ingenting förän ni kommer hemp, svarade månnen och tummade med nervös oro på sin hatt; om ni tillåter, sir, så ser jag helst ati jag slipper säga någonting, ty kanske är det-ieke alldeles som jag tror, ändå. ,Svara mig gest itt dumhufvud ! utropade Reginald: i det: han grep honom i kragen. Hvar är min tar? inAck, nådig herre, jag ber att ni täckes förlåla mig, sade iden stackars kärlen, medan tåkarne i hans ögor vittnade om hans uppriktiga deltagande, men det faller sig så svårt för mig att meddela er en :sådan sorgeBer Mr Ravenscroft är död, sir. Hansdlik — blef funnet denna morgon -— nej, i går morgse bland ruinerna. Och lady Clarissas med, sir,, tillade hån med lifligare röst, som om han bdoect nkt att denna-sednare nyhet kunde våra en ersättning för den föregåendes bedföfvelse. l,Min? far död! sade Reginald, i det han tryckte handen emot sin panna, ;men hvårföre säger du att ingen fions som kar bestämma