Aftonbladet – 13 augusti 1860, sida 2

Kamp på lif och död mellan en fånge och hans vaktare i en jernbansvagn. Man. läser, i Nerikes Allahanda för den 11: Mördaren Jan P. Persson Alund från södra Lönnfall i Nya Kopparbergs socken, född 1833, hvilken i måndags afsändes till Nora för ransakning inför Nora och Hjulsjö häradsrätt ifrån cellfängelset härstädes under bevakning af gevaldiger Pettersson och forslad uti :cellvagn, förvarades i det fordna kronohäktet i Nora, tilldess han följande dagen, eller tisdagen, instilldes för häradsrätten. Ifrån domstolen utskickades han under bevakning till skogen, der han gömt liket efter den ene af de af honom mördade bröderna Tornander,. och han utvisade ganska riktigt platsen, der den döda kroppen blifvit lagd, och skelettet återfarns äfven. Ransakningen drog derefter så långt ut på dagen, att fången icke kunde förrän nästa morgon återföras till cellfängelset i Örebro, utan inspärrades för natten i det förenämnda Norabäktet, der en f. d. fångbevakare finnes med namnet Palm. Om aftonen infann sig Pettersson för att enligt order påsätta fången handbojorna, liksom denne förut hade på sig fotbojor. Som det säges, skall . Palm hafva velat förhindra detta ytterligare fängslande såsom obehöfligt, men Pettersson påyrkat sin rätt att, som hans. pligt också vore, påsätta bojorna, hvilket jemväl skedde. Följande dagen, onsdagen, återfördes fången med morgontåget från Nora; men emedan cellvagnen var på ordinarie färd till Arboga, inrymdes Alund och Pettersson uti ett rum för sig i en passagerarevagn. Resan gick på vanligt och fredligt sätt önda till bitom Dylta jernvägsstation, som är den närmaste till Örebro. Då öfverfaller den fängslade fången helt oförmodadt den på sådant alldeles oberedde gevaldigern. I vagnen blef nu en kam på lif och död. Fången är ganska stark, oc oaktadt Pettersson på allt sätt bemödade sig att i sitt läge öfver honom bemäktiga sig knifven, lyckades det dock icke, utan Ålund skar, så snart han fick handen något ledig, med knifven sin bevakare dels i magen ända till inelfvorna, dels omkring armlederna och ett långt och djupt sår i bröstet samt slutligen, när gevaldigern, för att hindra honom att gifva vidare sår, fattade i hans högra hand med tänderna, äfven i munnen och å tungan, så att tungspännet afskars. Ändtligen lyckades det P. att slita knifven från Å., och han skyndade dermed genast till vagnsfönstret, hvarigenom han utkastade mordvapnet och af alla krafter skrek, att man skulle stanna, emedan han höll på att blifva mördad. Han lyckades också att bli hörd af konduktören och få hjelp att tygla den vildsinte arrestanten. — Vid kansliförhör i går erkände Å. detta sitt nya brott, påstod, att knifven blifvit honom i Nora af Palm, med hvilken han varit bekant sedan han en gång tillförene varit der häktad, gifven för att med densamma genomskära fängelsedörren, i fall hans armar fått vara lediga, hvilket rymningsförsök dock tillintetgjordes derigenom, att handbojorna af Pettersson påsattes, och kedjorna, som dermed förenade fotfängslet, tilldrogos så, att armarne icke kunde till genomskärningsarbetet begagnas. Knifven hade Å. haft nedstucken i sin ena stöfvel, hvarifrån han ef er förnyade försök lyckades att under färden obemärkt för Pettersson uppdraga den. Palm nekade naturligtvis att hafva lemnat Å. knifven, hvilken Å: påstod vara af P; tillika med en portion bränvin på en stång inräckt genom fönstret; Tillförordnade landssekrete