Aftonbladet – 13 augusti 1860, sida 1

1? Du är minsann ingen öm älskarel utropåde-den gamla qvinnan hånande. Här sitter din sköha brud inspärrad och ensam i sit nimy och Gnder tiden öder du bort ttmmarne med att söka aftvinga mig en bekännelse om mord! Lemna den förflutna tiden i rö — jag och den följas åt och stiga ned tillsammans i grafven.s Ni skall säga mig det!s utropade mr Ravenscroft och grep benne om armen. Svara mig! Gaf Di mina barn förgift? Säger ni mig det icke nu, så innesluter jag er i dennå cell ända till dess att ni bekänner ert brott, eller renär er från alla misstankar igenom en dyr edl!s Hat trör du dig kunna tvioga nig? utropade lady Clarissa med den högsta grad af förakti röst och blick. Du dåre! Kan du tvinga mig, nu med? : Under det hon sade detta, hade hon med sin lediga hand tagit korken ur en flaska som stod på bordet, och just vid det sista ordet slog hon en del af dess innebåll i ansigtet på honom och vände på samma gång bort bufvudet för att sjelf ej få något deraf. Dess verkan var ögonblicklig. Våldsamma konvulsioner skakade hela hans gestalt. . Men i ett fall hade hon missräknat sig. Mot sin vilja och utan att ens veta det, grep han ännu hårdare fast om hennes arm. Under sina plågor föll han till golfvet och drog henne med sig. Bordet slogs omkull; och lampan krossades, men ölyckligtvis slocknade den icke. Lågan fattade i en bop papper, bväribland innehållet af en stor, spritbutelj hade. runnit ut, och hela rummet stod inom några ögonblick i full låga. De olycklige brottslingarne sågo det öde som hotade dem; ren ehuru mr Ravenscroft var vid sänsning, kunde Kan på intet vis: beherrska sina handlingar, och den usla lady Clarissa bade icke styrka, hvarken att draga bönom en enda tum närmare dörren, eller att