Aftonbladet – 11 augusti 1860, sida 2

mindre att ansvara för, och det är förfärligt att hafva förstört hennes förstånd! Tror du att onyttig klagan skall förmå återgifva henne det? frgade lady Clarissa gäckande, och om du är så ångerfull, tycker jag det vore förnuftigast att låta din hustru få lefva och din son gifta sig med den vackra Constance, Jag svarar för att hon mycket hellre tar honom än dig. Nej! — förbannelse öfver — det ljöd nästan som om han hade slungat en förbandelse öfver sin egen mor, men så afskyvärd denna än var, misstrodde likväl Constance sina öron. Vi bchöfva något mera kols, sade lady Clarissa med ett ljudlöst skratt, såsom alltid då hon hade lyckats väcka sonens vrede. Har du något här? Jag måste gå efter kol, svarade han med en ännu mörk blick, men jag behöfverlampan; ni kan berga er med eldskenet från härden den lilla stund som jag är borta.n Han tog lampan och en korg för att hemta kol samt gick ut. Nu var ögonblicket inne för Constances flykt, DPröjde hon till mr Bavenscrofts återkomst, skulle bon otvifvelaktigt antingen blifva upptäckt, eller instängd i denna rysliga cell, att förgås af bunger Hellre det öppna hafvet med den oändliga himlen öfver sig än ett sådant öde! Den gamla hexan satt nedhukad öfver elden, mekaniskt värmande sina händer och understundom hopsamlande små kol som hon lade omkring degeln. Constance steg varsamtfram ifrån sitt gömställe. Gerna skulle hon hafva velat kaceta omkull bordet och på detta sätt förstört ingredienserna i den helvetiska giftdrycken, om hon icke redan af deras samtal hade funnit att dess förnämsta beståndsdelar voro i degeln och om hon ej insett att hvarje såd nt företag skulle hafva förstört hvarje utsigt till räddning för henre sjelf, utan att derför bindra dem i sitt onda anslag. Sjelfbevarandets instinkt var oemotståndlig. Dörren stod litet på glänt, den gamla qvin