Aftonbladet – 11 augusti 1860, sida 2

denna dörr tycktes den stanna och höja ett skärande klagoskri. Mr Ravenscroft bleknade. Hörde du det? frågade hans mor och höjde sin vissnade gulbleka hand. Hennes dom är fälld! Dödssången ljuder vid blotta nämnandet af det arbete vi hafva för händer. Jag önskar att den ej ljöd så hårdts, sade han; den är stark nog för tvennes död. Aldrig har jag hört den sådan förr. Jag bar dets, sade lady Clarissa doft. Se så, gif mig nu den der degeln.n De fortsatte nu för en stund under tystnad sina arbeten, hvilka Constance följde med örsta uppmärksamhet, då hon hade en obeämd aning om afsigten dermed. Är ni säker på alt ni rätt minnes sammansättningen ? frågade mr Ravenscroft med en viss oro, då den gamla hejdade sig, liksom hon hade varit oviss. Jag minnes den ganska väl, svarade hon; Jag tänkte nu endast på den tid, då jag först lärde mig hemligheten. Jag var urg och vacker då, Reginald. Vill ni inte lära den åt mig? frågade han. Nej? svarade hon, det är en kunskap som för med sig förbanne!se — den kan aldrig medföra lycka till sin egare. Det är bättre att vara den förutan, min son. Skall denna dryck vara färdig att taga in i morgon ? frågade han, efter en långvarig tystnad, hvarunder de träget hade fortsatt sitt arbete. De hinder, som möjligen skulle kunna finnas för mitt giftermål, måste undanrödjas så snart det låter sig göra. ,Hon kan få den i morgon, vid frukostenn, sade den: gamla, ;cch innz:n tio minuter förgått derefter, kan du föra Constance Carro!ton till sltarct., Jag ville önska, att jag hade gifvit efter för er önskan och låtit henne få denna dryck den natten då hon såg eller åtminstone trodde sig se sina barns vålnader,, sade mr Ravenscroft dystert. Det häde varit ett brott