Aftonbladet – 11 augusti 1860, sida 1

baka möttes af en syn, som i samma stund återgaf henne fullkomlig styrka och sinnesnärvaro. Längst bort i den långa gången och således hindrande all möjlighet till flykt kom mr Ravenscroft med ett ljus i ena handen och med den ardra armen stödjande den gamla lady Clarissas darrande steg. Constance försökte att öppna den närmaste dörren, men allt hennes förtviflade bemödande var förgäfves. — Lik en skrämd fogel, som i ett anfall af förskräckelse flaxar emot gallret i sin bur, kastade hon sig emot nästa dörr — den sstal Den gaf efter för hennes bemödanden, och hon kom in i rummet, men önskade i samma ögonblick att hon åter skulle hafva kunnat komma ut derifrån, ty det bar tydligen tecken af att det just var bit som hennes fiende ämnade sig. En koleld brann i spiseln och ett stort bord med åtskilliga kemiska apparater stod midt på golfvet. Att försöka en flykt skulle emellertid blott hafva varit att kasta sig i bennes dödsfiendes skonlösa våld. Hon hade intet annat val än att dölja sig i cellen och der afvakta någon möjlighet till räddning. Ett säkert gömställe erbjöd sig lyckligtvis snart. Ett stort bord, öfverhöljdt af en mängd husgerådsskräp, stod i ett hörn, men ej så nära idtill muren att icke Constance kunde gömma sig bakom det, med ing-n fara för att blifva upptäckt. Hon hade knappast hunnit intaga sin plats och höja en tyst suck till bimlen om beskydd i sin stora fara då dörren öppnades, Huru kunde du lemna dörren ostängd?, frågade den gamla frun hastigt med sin skarpa stimma. Det kunde icke vara någon fara för en så kort stund, svarade sonen. Kan ni tro att någon enda af tjenstefolket skulle våga sig härå, sedan. det blifvit mörkt, isynnerhet då liksången ljuder så tydligt som denna qväll, för att icke ens nämna något om deras. fruktan att hvita frun skall titta in igenom fönsterna?,