Aftonbladet – 11 augusti 1860, sida 1

sina forskningar; och då hon blott bade ett par tändstickor qvar, upptäckte hon att ett stycke af panelen kunde skjutas in istenväggen, hvarigenom hon erhöll utrymme att tränga sig derigenom. Den sista eldgnistan visade henne att denna löndörr icke gick direkte in i det stora rum der mrs Ravenscroft dog, utan till ett litet lönrum, eller passage. Att förskaffa sig tillräckligt ljus för att hitta på utgången från denna plats var af högsta vigt och som hon blott hade en tändsticka qvar, var hon betänkt på huru hon skulle hjelpa den saken. Hon behöfde icke lång betänketid. Sedan bon hade hoprullat papper till flera små facklor, kastade hon ytterligare en hel massa papper i spiseln och tände derpå den sista stickan med stadig hand. : Äfven en ringa sak kan blifva af största vigt till följd af de förhållanden hvarunder den förekommer. Tiotusende tjenstflickor stryka dagligen eld på fosforstickor; och vid den ringaste anledning, som leder deras tankar åt annat håll — om ett par bundar slåss på gatan, eller en dragkärra skramlar — så stå de med öppen mun och låta stickan brinna ut samt tända utan tvekan en annan — en tredje. Det är ju endast en tändstickal Men af hur oberäkneligt värde var icke dermöt detta enda lilla räddningsmedel för den stackars Constance! Mer än lifvet berodde på om den ville brinna eller ej. Hon vågade knapptandas och fruktade att bennes band skulle darra och hon derigenom icke blifva i stånd att få eld. Men det lyckas! Den lilla stickan tar eld — papperet i spiseln flammar upp, och första steget till räddning är således taget. Hon kastade en schal omkring sig; hon erinrade sig att Reginald vid afskedet hade bedt henne vara aktsam om gin belsa. Det ligger en sådan sällhet uti att lyda deras örskningar, hvilka vi älska! Derefter tände hon ett af sina pappersbloss och inträngde iden hemliga passagen. Nu var det ganska Jätt för henne att öppna dörren i den motsvarande panelen, men utan tillbjelp af ljus skulle det