Aftonbladet – 10 augusti 1860, sida 1

bergöväggen ock, ifallmbn hade niod stt uta sig fram öfver kanten, den tränga häfsstranden dernere med sin kam af skum och Stensättningen, som. utmärkte zigenetskans ensliga taf. -Constances blickarföljde det vexlanide uttrycket i hans-ansigte, men hon ville icke med, ett enda ord afbryta loppet af hans tan: kar. . Hon erinrade sig det intryck som första åsyne! åf honom bace gjört på henne; här voro samma regelbundnå dr gZ, som då hade nästån öfverraskat henne, blott blekare öch skärpare. genom gr alltför ihärdiga arBetöt; och bur förändradt var likväl ej detta utseende! Hon Hade dag efter dag följt dentia vexling, och det skulle annars hafva varit svårt för henne ätt tro, det denne lugne, värdig unge man, .med det själfulla uttrycket i sitt vackra ånsigte, vår samme vilde halffånige yngling, hyars hela gestalt och beteertle nästan hade skrärht henne vid deras första samfdanträffande. i : : Då jag reger, sade Reginald slutligen med sakta, sorgsen röst, sär det möjligt att viicke Iträftas mera; och om vi göra det, så blir, det blot för en ganska kört tid, och vär nästa skilsnoga skall. troligen blifva. för alltid., Detta jär ej till följd at min egen önskan, eller val, Idyra Constance; du kan icke, tro mig. om någonting så orimligt; jag menar endast att såIdant kan mitt öde blifva. Du älskar mig ej, Constance, men du hyser likväl något intråsse för mig — ,isypnerhet för .hvad du kallar Imin eviga välfärd; och jag vill ej att du skall Hida genom, föreställningen att jag dött som jen gudsförnekare, i fall. man .nemligen bör tra latt Jen sådan varelse kan finnas annorstädes än på dårhuset. Jag vill icke säga ätt jag tror allt hvad du har sökt lära mig, men.jag kulle utan Hidalokelse gtergifva min själ til min skapare, då han Kallar mig. tyggi den öfvertygelse,ratt en rättvis Gud ej skall