Aftonbladet – 10 augusti 1860, sida 1

skap, fruktar jag äro längt ifrån verkliga förhållandet. Jag vär erik eh öd ande än en menniskas.: Du: vet emellertid: till en stor del detta och äfven, huru ditt, milda inflytande har framkallat det godå hos mig, ,så vidt det ;finnes, och lärt mig att öfvervinna. mina onda, känslor. Och nu, jälskåde Constance, har; jag meddelat dig helå mitt lifs historia, ända till denna stund. Om framfidens blir ljusare och bättre, är det dig jag bar atttacka derför. Ingen andans, man skulle hafva kunfrat leda mig till. sjelfbekerrekning och hörsamhet; men ditt milda, intalande sätt, din täcka, befallande min, som tycktes ,säga att jag måste, lyda, dig, emedan du var så skön; dina föreställningar och allvarsamma ,ba nor, till hvilka det skull varit omanligt ått ej lyssna med uppmärksamhet — allt detta och framför allt annat en misstanke, att min far, åtminstone innan han; sjelf hörjadeintagas af en ,yåldsam kärlek till dig, icke, skalle hafva tvekat. att uppoffra dig både till kropp och själ, .såvida, derigengrå någon: fördel, (kunde vinnas, för, mina framsteg i kunskaper, gjorde dig, nästan helig i mina ögon, på sammajgång somsjag älskade dig , djupt: och jag, blef; en någorlunda uppmärksam lärjunge, ty jag började fatta hvad sn ;qvinna kunde; bätva rätt tt fordra af en gentleman. ; Du:ser förvånad på imig, Constance; du, har ÅG kunnat gissa till. allt: detta; men .så jär det dock, och att; ag ejiförut öppet har meddelat dig allt; är det: enda. bedrägeri som jag kan förebrå mig. emot, dig. Folala uthus an Han tystnade och, blickade utåt det glitt ande ;hafvet med ett lugnt, och sorgset, utryck, i sitt ädla ansigte, Constance betraktade honom med en slags värdnad. Från den klipp; rant, .der de stodo, var föga synligt mer än himmel och taf, toppen Al det vattenfall som bildades, då strömmen först kastade sig utför