Aftonbladet – 9 augusti 1860, sida 2

Der lefde: vi flera år, och detta är skälet hvarför jag talade så litet engelska, då du först kom. Vi ströfvade omkring i bergstrakter och på öde, vilda platser — jag lärde ingenting annat än att skjuta, rida, springa och klättra omkring. bland klippor och bråddjup. Min mor älskade väl mig, men bon älskade Bämden ännu mera, och jag b:ef uppfödd så, att mitt utseende och yttre sätt var godt nog, men till hjerta och sinne var jag soi ett vildt djär, och i detta skick ville hon framställa mig för min far, såsom arftagare till hans namn och gods, Det. var en grym hämd för blott några onda ord, som han fällt till henne om hennes låga bärkomst och zigeharesturm — en sak, som hån noga borde hafva betänkt innan han gifte sig med Kenne, men icke efteråt. Hade hon utfört sin plan till dess fulla vidd, så skulle hennes hämd blifvit förfärlig; ty den hade då tyngst drabbat ett oskyldigt offer. Du ler måhända, Constance, åt att jag så kallar mig sjelf, men du bör komma ibåg attjag talar om det barn som jag då var, och ej om mig sådan jag nu är, Nåväl, detta ytterliga förderf blef emellertid af en tillfällighet förekommet. Min mor blef illa sjuk och började frukta att döden kunde öfverraska henne innan min lagliga arfsrätt och börd voro bevi:sade. Hon förde mig således tillbaka till England, och vi lefde i bergstrakten än med zigenarborder; än, och det mesta; delen, helt ensamma, så att jag nästan alldeles glömde bort spanskan, utan att derföre lära mig engelska, ty min mor talade nästan aldrig med. mig, och jag tror verkligen det var, hennes -afsigt att.jag skulle blifva lik en vild. skogsmenniskax innansjag-återvände till: min far. Hon brukade visa mig boningshuset fråm någon aflägsen punkt, och de kullar, kyrktorn och förpaktaregårdar, som utmärkte gränserna för mitt fädernegods, hvilket en dag också skulle