Aftonbladet – 9 augusti 1860, sida 2

blif ej förfärad, tillade han lugnande, då ban såg att hennes ansigte fick ett oroligt uttryck då han nämde blotta ordet kärlek; tro icke att jag är en nog stor skurk för, att. bringa dig till dehnhasensliga plats och der mot.din vilja tala om ett för dig så motbjädande ämne. Jag förde dig hit för att lära dig -hurus du skulle kunna fly, om detta verkligen en gång blefveovilkorligt nödvändigt. Se:nu hit! Det tyckes vara alldeles omöjligt att följa. strömmens lopp ännu: längre, men bakom denna klippa kan du se — eller rättare sagit, känna, ty det är nästan alldeles mörkt — några ojemna, branta steg. Räck mig din hand. Se så; då du nu väl är uppe på toppen.af denna klippa, kan du der skönja en stig som tränger sig tätt intill strömbrädden. ig säkert fotfäste, ty snafvar du här, så kan det hafva de olyckligaste följder. Se, nu: äro vi vid branten af berget och kunna fritt skåda framåt stranden och hafvet. Det var i sanning öfverflödigt att affordra mig löfte om att endast: i yttersta nöd taga flykten på denna väg, sade Constance, i det hon rysande skådade ned i djupet. Så gerna kunde jag genast störta mig bör utför. som försöka att gå ned på den stig, som vi här se framför våra ögon. Du är nu lik mr Gibson, svarade Reginald, du drar alltför hastigt dina slutsatser. Det finnes en väg, eburu visserligen både farlig och svår. Nu skall du dock vandra den säker med min hjelp, och innan jag far skall jag spänna en lina hör, i hvilken du kan hålla dig fast, om du skulle blifva tvungen att gå här allena. Den första gång jag steg ned utfördenna klippstig bar mig min mor på sina armar, Jag erinrarsmig det ganska tydligt, ehuru jag blott:var fyra år gammal. Vi foro ut på hafvet i:en öppen båt och gingo om: bord på ett skepp, sor förde oss till Spanien,