Aftonbladet – 9 augusti 1860, sida 2

hade gjort det många gånger förut, ehuru dv ej hade sett henne. Hon sade mig att de gjorde henne godt att höra dig bedja. Hon berättade mig att mrs Sweetman hade talat om hela familjehistorien för dig och kände sig tacksam emedan du hade försvarat henne, då den gamla qvinnan, framkastade en misstanke aft det kanske var hon som hade förifvit. mina halfbröder. Hon älskade dig, Jonstance, ehuru hon aldrig hade talat med dig, men hon älskade dig ändå, derföre att du sökte göra godt igen det onda, som bon hade gjort, och återgifva hennes son en mensklig själ och förnuft. Du erinrar dig säkert huru hon talade om det före sin död — men ej var jag mycket mensklig ännu, då jag aflossade det olyckliga skottet Du säger att hon berättade för dig hvad mrs Sweetman hade sagt? sade Constance; det måste då hafva varit sedan hon blef sårad. Hvarföre fick hon ej bjelp i tid? Kanske hade hennes lif kunnat räddas. Hon sade mig ej att hon var skadad, blott sjuk, svarade Reginald dyster, och jag bade icke den ringaste aning om att hon var sårad — mycket mindre då nära döden. Här hvilar bon emellertid nu! tillade han och pekade nedåt djupet, till foten af den klippa, på hvars brant de stodo, och der Constance, i fall hon hade vågat blicka ned, skulle hafva sett det stenkummel, som utmärkte mrs Ravenscrofts graf. Jag vill med några få ord berätta dig det öfrigar, fortfor den unge mannen efter en stunds tystnad. Sedan jag en gång sett mina bröder, var det min högsta önskan att få tala med dem och blifva deras vän. Nu vet jag att de -skulle hafva föraktat. zigenargossens vänskap och skrattat åt hans påstådda skyldskap med dem; den tiden visste jag ingenting sådant — jag tänkte blott på nöjet af