Aftonbladet – 9 augusti 1860, sida 2

blifva mitt; och en dag. förde hon mig till eremitgrottan derborta samt visade mig igenom remnan i bergväggen min fars tre söner i hans andra, gifte. . Hon sade, mig att de vore mina fiender, och att de en dag skulle försöka beröfva mig mitt rättmätiga fädernearf. Se ej så förfärad på mig, Constance. Hvarken hon eller jag hade någon deli deras grymma död. Medan mina blickar följde dem, blef mitt hjerta varmt för dem — jag tänkte på de stora landsträckor min mor hade visat mig och sade till mig sjelf: det är tillräckligt att dela emellan oss alla, och detta stora hus har nog rum för fyra bröder. I min själ nämnde jag dem så och längtade att få komma i trädgården och taga del i deras lekar. Jag visste att jag icke fick visa mig för dem, och jag hade inga ord för att beskrifva för min mor hvad jag kände och huru innerligt jag önskade att vara deras vän, Har du; någonsin sett en hund, hvilken försökt att tydliggöra genom blickar och rörelser hvad han icke egde talets makt att tolka? Så var ock fallet med mig, och jag kände tårarna rulla utför mina kinder. Jag. älskade mina unga, vackra bröder. Jag tänkte på dem så godt min dåvarande, oregelbundna tankekraft tillät mig. Jag längtade häftigt efter att få återse dem — att få tala med dem, men jag såg dem aldrig mer; Du känner deras död. Mrs Sweetman berättade dig denna rysliga tilldragelse ganska troget., Gode Gud, Reginald! utropade Constance, obehagligt öfverraskad; hvar var du då, efter.du kunde höra henne?x Icke i ditt rum, dyraste, svarade han; pi verkligheten hörde jag det icke. alls — det var min. mor som. gjorde det. Det finns en hemlig väg emellan ditt rum och det, der hon dog, och hon gick dit in för att se på dig natten sedan du blef sårad, såsom hon