Aftonbladet – 9 augusti 1860, sida 1

Tagå dig med mig! upprepade Han, öf. verraskad.. Men, käraste Coistante, dette var en högst egen begäran. Jag önskar mig endast ditt beskydd frans till: jernvägsstationen, svarade hon . hastigt med en djup rodnad; förhållandet är, at jag fruktar det din far ej skall tillåta mig fara, såvida du icke påstår saken och ser til att. den. blir verkställd. Nej, vänta till dess jag är här igen, sade den förre. Tilldess kan intet ondt träff dig. : Och, tillade han, då han. märkte at Hon såg orolig ut, i fall du känner dig lug: nare genom vetskapen: att i händelse af be hof kunna. komma . härifrån, så vill jag vise dig en .väg till flykt, hvilken du dock måste lofva mig:att endast i yttersta nödfall begagna. dig af... Lofvar du mig det? aJä,: jag lofvar,, :svårade -hon. Så kom med: mig,, sade ; Reginald och. förde henne utvivträdgårdens Läsarenotorde pån inna sig att denna träd. gård var skyddad förhafsvindarne af em klippvägg, tili en del gömd bakom en massa stora träd. Pträdgårdens midt var en slät och vår: dad gräsplan; smakfullt äfbräten utaf blom steranläggnihgar, nu prunkande af allehanda lysätide förger under den klara ) Julisolen. Bn liten? ström, kommande från! de Omgifvande höjderna, bildade en kaskad öfveren klippa, åt der sida som vär längst ifrån bygg Jen vol hafvet, !krökte sig? sorlande och skummande igenom trädgård och gräsplan skrät störtade sig med .häftighet igenom en remna Tklippmuren, som vi ofvanföre hafva nävimt hverefter den kastade sig ihafvet. In: gen kunde drömma om möjligheten af rat en menniska skulle mäkta inträbga genom dena remna tillika Med vatteamassan. ty Iströrämen; söm här hästigt trängdes ini en