Aftonbladet – 9 augusti 1860, sida 1

lägga nägra ord, hvilka måste hafva retat den gamle herrn, då Constånce, Hvilken, under det hon var sysselsatt med något håndtrbete, upp-! märksamt hade lyssnat, ifrig att på något sätt kunna afbryta det gagnlösa samtalet — öför odat skrek till. Detta! Bade beräknad ver? kan. Reginald var inom ett ögonblick vid hennes sida, för att se Hvad som var på färde — det var blatt en geting, som hotat att sätta sig på hennes hand; den skulle -emellertid förföljas och utan skonsamhet dödas, och då detta väl var gjort, bade hon lyckats rödja tvisteämnet ur vägen och lägga bordet fullt af böcker i latinet, i matematik, algebra och geometri. Efter lektionens slut och sedan mr Gibson vår borta, började Reginald gå af och an i råmmet, i stället för att, enligt sih vana, fördjupa sig i läsmngen af någon bok. Jag undrar just hvad som nu skall komma, tänkte Constance, hvilken lika väl kunde t ilka hans sätt och minspel, som den erfarne sjömannen väderlekens förebud; han tänker öfver någonting nu, ser jag — han kommer söart och säger mig hvad det är. Jag är nästan säker på att det rörer mr Gibsor. I Hennes förmodan var riktig. Efter en temligen lång promevad ställde han med en beslutsam. min. fram en stol, -.med ryggstödet vändt åt Constance, satte sig tvärsöfver,den, lade upp armarne på ryggstödet och hvilade håkan emot händerna. r I aConstanceln. sade han. I Nåvälps Reginald ?; svarade hon och såg lignt:upp ifrån! sitt arbete. ? I sHvadskall ske härtäst? frågade han. I Ja, hvad vet jag? svarade def förte, så vida det icke blir att du förklarar krig emöt piesterskapet. I Ja, hågot sådant torde väl. hbändas, sade