Qi Je tvi Ju äl ligh, då han ej-kan känna alla förhållandenn, sade Coftistänce 2 — Nåväl; bed bonöm då adressera det till hofäreti. JöKh Lynch 1 S:t Måwesb, fortfor den förte; och gör det tillägget i brefvet, att.du bat anledning till den misstanken, att dina bref hafvätblifvit öppnade. här på postkontoret, det vill söga — i fall du ej -redan Har sagt hoc so . Jag Har ej sagt honom något, som skulle kuhna bringa missaktning. öfver ett namn, hvilkel jag är öfvertygad om att du skall skaffa ärd .ocH-anbeende, svarade Constante. Tack, dyräste Cönstancet Tack för dessa ord5, sade Reginald. Mr, Smedley .lärer komma att förundra sig öfder att jag gjort en hofslagare. till min förtrogne, sade Constance; hur skall jag kunna förklara detta för höriom?. Låt fionom tänka hvad har behagar,, sva-! rade, Reginald; han skall troligtvis förtnoda, hohom varaven af tjerstfolkets vänner. Att SS si skall tänka något ondt om -dig kan du it en hvem är denne John Lynck? frågalle Hon, medan hon förseglade sitt bref. bHap är en vän till mig, sade Reginald; — rättare sagdt en aflägsen slägting. onstange stirrade på honom med en förvåhad min. Hår svårade genöråen blick, hvhri ban Jade så mycket uttryck af den egendoknliga. Zigenarekarakteren, att bon rodnade öffer sin venfalds. Han log då Kan tog bretvelster hennes hand. ; , Mr Raävenscroft svätes icke tilldenna afton, och Constarice återsåg honom ej på flera dagal. Hon hade beslutat att icke låta honom veta att Reginald gjort ,henne bekant med hans. vanhederliga sätt angående hennes bref, och hade äfven lyckats öfvertala den unge männen att sjelf icke göra några hänsyftningar. derpå, tå han återsåg sin far. Då hon följaktligen emot veckans slut händelsevis sammånträffade: med mr. Ravenscroft, fanns det ej något i hennes sätt, hvarigenom han kunde få skäl till den förmodan, att hon visste