Aftonbladet – 7 augusti 1860, sida 2

Reginald . ensam syntes ej känna någon glädje öfver sina framsteg, undantagandes ibland, då Constance berömde bonom. Hän arvetade,. med, orubbad ihärdighet, men utan något nöje, och hon visste ganska väl, att om ej hans tankar vorö upptagna af arbetet, så grubblade ban ständigt på sin mörs död och den andel han hade deri. . Ja, hon tviflade på, att detta igtryck ett enda ögonblick lemnade hönom, om ock det ofta mindre var eh klar, fullt utredd tanke än en qvalfullt mörk känsla lik den plåga, som man känner under sömnen, I den själsansträngning, som ägna studier medförde, och möjigen i ett framtida verksamt lif. låg eu läkemedel för denna tärande sorg, som han dock uiltid med mer eller mindre bitterhet måste könna; hon uppmuntrade sålede8 visligen hans flit och beslöt att ej. säga någonting om sin Tesa, förrän. tiden, för Behines kontrakt hade tilländagått. Torerp: KAPITLET: Oro för sina egna angelägenheter började nu kvila allt tyngre på Constances sinne. Frarik Willöbghbys famn häde aldrig stått på någon lista från krigstgateri och ej: heller hade hamnet på hvarje affällig officer, som svikit sin fatla och fädetnesländet i farans stund, Vjilvit offentliggjordt. PKarskel skulle Hön läsa detta kära namn för första gången; bläridCeräs, som stupat i något! blo! digt slag 22?ellör skulle hon, måntro; slutligen På enskild väg få vetaatt ham gjort sig ovärdig BKvarje Pögsumad; erigelsk flickaskärTek. Om detta! möjligen Var fallet så torde säkerligen QVoristance hafva funnit ew ursäkt för honom i moädrens felaktiga och egostiska ömhet; hon Hade dåskänkt honom sitt! del tågande; hönlhade aldrig medgifvit att hon missaktade hönom men aldrig: sklle7 hon håfva gift sig med Honom 4 Midi. under alla dessa oroliga tankar erinrade sig Constånce hastigt sitt beslut att ännu el gång. skrifva till. doktör Snedley och att