Aftonbladet – 7 augusti 1860, sida 2

fEReginald log af förtjusning, då han såg bennes tårar. Vid detta bege började såret blöda på nytt. 2 VT Hvarföre skall du le? sade hon. Håll din mun stilla, annars stannar icke blödningen. Jag log åt dina tårar., svarade han ömt. Jag skulle vilja kyssa bort dem från dim kind, om jag ej då fläckade den med mitt ovärdiga,: mörka: blod... Jag ber dig, gif. mig denna näsduk .— jag skall kasta den på .elden. aNej, nejo, ropade hon och drog den hastigt. åt sig, då han ville: taga den ifrån henne; några droppar blod kunna lätt. tvättas bort. Dessutom behöfver jag den nu för att torka tårarne ur mina Öögon.. Han kastade sig i en ländstol, med det ena benet öfver det andra, och stirrade tankfull i elden under: några minuter, medan han allt emellanåt mekaniskt tryckte sin egen näsduk emot den blödande läppen: !Och Constance kände att: åter deras ömsesidiga förhållande på ett oförklarligt sätt hade ändergått. en förändring. Hvad. var orsaken; tänkte hon, att hvarje tilldragelse — vigtig eller ringa — gaf honom ett ökadt välde öfver henne? Medan bon sökte lösa denna gåta för sig, väckte henne Reginålds röst ur sin tankfullhet. Han talade sakta och med ett sorgset uttryck. Skrif ännu ett bref,! Constance; sade han, voch 2 RR dig att det skall blifva afsändt. Du skall skrifva oförbehållsamt och just såsom du tänker; säg, vill du icke det? Du skall ju med trygghet lemna det i mina händer och veta att det för mig är lika dyr. bart som min egen heder ? . Ja, i sanning, det skall jag, Reginald I svarade hon ock såg tillitsfullt på honor. 7 Kan du ens för ett ögonblick tro att jag skulle ikunna tvifla på dig 2 Du har full rättighet att göra det, sade han med ett bittert leende. Som fadren var, så är soneh, säger ordspråket. Voro alla dina bref.adresserade till samma person? Jan, svarade Constance. Forts.) I