Aftonbladet – 7 augusti 1860, sida 1

ort RER ett ännu enklare sätt af Reginald sjelf, hvilken gick fråm till mr Gibson, räckte honom banden och på en gång öppet och bjertligt bad honorh förlåta bans fordna förseelser. Sedan den unge mannen sagt dessa ord, vände sig hans blickar till Constance, för att erhålla det ; bifallande leende, som han visste skulle blifya hans beföning. Detta leende blef bonom äfven till del — vida vänligare och värmere än hon skulle, hafva tillstått det, såvida Kon, ej blifvit öfverraskad. Den gamleprestmannen blef rörd, men beherrskade sig genäst, och hang otålige lärjunge började sina studier: : Det vore öfverflödigt att följa Reginald un der :fortgången af bans läsning; vi vilja blött tillägga, att ban arbetade med så mycken flit och. ihärdighet; att han på en dag medbandi mera än mången annän på en vecka eller månad. Utom de timmar, som ban tillbringade med sin lärare, försummades icke de dagliga musiklektionerna, och han unnade sig ej mer än tre eller fyra tinimars nattro, innan han åter steg upp, för att bereda sig på dagens studier, och utom allt detta försummade han aldrig att läsa Times högt för Constance. Aldrig yttrade han likväl ett. ord om huru upprörd hon blef vid: omnämnande af ett visst regemente, ej heller föreköta någonting om detta regemente sedermera i tidningen under en dång tid. onistance visade ett feberaktigt intresse tör allt hvad som rörde kriget och armåns ställning, och Reginald var lika ifrig att få läsa allt för henhe. Häåns bårm könde inga gränser emot de vanslägtade söner — ej af England, men af en och annan person ilandet — hvilka sålde sin beställning vidarmen bellre än ,att möta fienden. Constance delade hairs tankar i detta fall, ehuri med en viss tvekan och oro, icke derföre att hon fruktade-det Fraök Willoaghby skulle vara J6n Pultron, men han var sin mödars etide son ock hon var ehkap och Hon gåfarade att defna hor skulle skafta hans lif högre än Heder ögh med sina böner och tårar lyckas beveka