Aftonbladet – 7 augusti 1860, sida 1

häftigt af många oroliga tankar, medan han läste vidare. Om krig inträffar,, var hennes naturliga tankegång, hvilka regementen skola väl då skickas. ut? Skall Frank äfven med? Äfven Reginald var lifligt intreserad, ty ban utropade: Jag önskar, att jag vore soldat! — men äfven de — åtminstone officerare, måste veta mycket mera än jag. O, Constance, jag sörjer. öfver att ej bättre hafva begagnat mig af tillfället att få lära någonting, då jag först kom till detta ställe! Hade jag då läst flitigt, så skulle jag nu kunna vara officer. Detkan varå någonting värdt, numera, sedan det blir en riktig strid, Ahal Se här hafva vien lista på ide, .regementer som, fått Order. I ären lyckliga, I,-kamrater! Jag önskar attjag vore en af ederl, Hån läste vidare. Men då han nämnde ett regemente, skrek Constance till och syntes nästan färdig att svimma. Mrs Sweetman kom snart till hjelp, och den unga flickan bringades. lätt åter till fällsåhs;Reginald sade ingentiög om orsaken till.bennes illamående, ej en gång till henne, sjelf, men han skref upp nampet på det regemente, hvilket vid hans läsning, i så hög grad hade upprört henne. På eftermiddagen kom: mr; Gibson. Constance-var ännu ej rätt återställd, men sökte dock på allt vis att med; artighet och vänlighet emottaga den.:gode, gamle mannen, i hvars sällskap hon alltjemt hade önskat komma,sedan den. dag, .då hon första gången hörde honom predika, men. från hvilket: nöje hon hade varit.stängdigenom Reginalds våldsamma uppförande emot honom, hvilket. hade afhållit honom från. några, vidare besök vid berregården. Constenee, fattade. mycket väl, att ehuru en känsla af börsamhet skulle förmå honom åtaga sig den unge vildens. undervisning, då ban åter uppfordrades dertill, .så måste ban dock känna sig något nervösoch illa till mods, då ban ånyo: först satte foten inom lejonkutan, och hon önskade att genom sitt eget Sätt. äfven : ingifva honom, mera Teygg et. Den gaen kom emellertid snart på redig föf, ooh på