Aftonbladet – 6 augusti 1860, sida 2

här, för att beständigt erinra mig om hvad jag brutit. Han lade näsduken tillbaka på dess förra plats, och med plåga fann hon att han bar den närmast intill sitt bröst. ,Hur kan du göra så? sade hon med ett uttryck af afsky i sin blick, hur kan du vilja vidröra någonting så obehagligt?o Obehagligt! upprepade han i det hans ögon flammade till af en vild glädje. Constance, du har aldrig älskat!, ,Hvad menar du? frågade hon. Hvad har väl detta att göra dermed ? Tänk icke mera derpå,, varade han. Jag hoppas att en dag kunna göra det begripligt för dig. Vill du erinra dig att jag blir dig skyldig denna förklaring ? Du måste tala tydligare, om du önskar att jag skall förstå dig rätt,, sade hon kallt. När den dag är inne, då jag får gifva dig förklaring härpå, skall jag försöka att göra det så tydligt som möjligt,, sade han, i det han steg upp och åter kysste henne på handeu, Han höll denna vackra hand qvar i sin ett ögonblick cch tillade derefter, under det han ånyo suckade tungt: jag skall komma och hemta dig litet före tolf, om det är din bestämda önskan att gå. Det skall blifva ett sorgligt nöje, likaväl som en pligt, sade Constance. Jag skall vara i ordning. Han böjde på hufvudet och gick, Bevara mig! sade mrs Sweetman, till hälften för sig. sjelf. Hvem skulle kunna tro att det är samma menniska som så nyligen knappt kunde tala alls; och nu talar han ju som en riktig :ordbok. Constance hade nästan haft lust att le åt den sinnrika anmärkningen, men andra, alfvarsammare tankar upptogo snart hennes själ. Hon tog en bönbok från bordet, slog upp be