Aftonbladet – 6 augusti 1860, sida 2

grafningsritualen och använde nästan hela aftonen med att läsa deri med innerligt allvar samt att lära sig de flesta af öfliga böner. Hushållerskan såg hvarmed bon var sysselsatt, gissade till hennes afsigt dermed och iakttog en aktningsfull tystnad. Då klockan var halftolf, knackade Reginald sakta på dörren och fann Constance i ordning att följa sig. Han var emellertid ej nöjd med mindre än han först fick se på hennes skor samt förvissa sig, det de voro tjocka nog att beskydda henne för fängelsernas fuktiga kyla. Hennes kappa mönstrades derefter och han ledsagade benne derpå bort, sedan han uppmanat mrs Sweetman att lugnt gå till hvila och sofva tills .de skulle komma åter. Constance ryste till, då den lilla hvälfda dörren öppnades och den isande kylan trängde emot henne. Hennes följeslagare märkte det och insvepte henne i en skinnfodrad kappa, som hade sin plats vid dörren till biblioteket. aDen är alltför tung, sade Constance, under det hon sökte befria sig ifrån det besvärliga plagget. Jag skulle ej kunna gå med den på mig.n i Det är icke heller min afsigt att du skall göra detr, svarade han i det han tog hennei sina armar och bar henne utför den söndriga, ojemna trappan, lika lätt som om hon hade varit ett barn. Constance var icke någon liten sylfid. Hennes gestalt var hög och välbildad, och hon visste sig vara i besittning af ett större mått styrka och spänstighet än som vanligtvis kommer unga flickor till deli dessa urartade tider. Under de dagar, hvilka Spencer besjunger, kunde hon hafva blifvit en Britomart, eller för att taga en bild-mer ur det verkliga. lifvet: en Jeanne dArc, Hon visste väl att också Reginald var stark — ja, i ganska hög grad, men hon hade aldrig, förrän nu gjort sig en