Aftonbladet – 6 augusti 1860, sida 1

kärlek, hopp, beslutsamhet och kraftfull sjelfuppoffring. Han väcktes ur dessa drömmar, då det gamla tornuret slog ett! tu! Han hastade framåt öfver höjderna med raska steg. Då han var kommen på toppen af en kulle, just der en trång dalgång krökte sig mellan två bergshöjder, stannade han. Ingen mensklig boning syntes i närheten men ett-svagt os af bränät trä eller torf kunde tydligen märkas. Han aflossade sin bössa, laddade åter och sköt för andra; för tredje gången sarot stod derefter lyssnande. Inom några sekunt der svarade tre skott från dalen. Sedan hav erhållit detta svar, kastade han åter bössan på axeln och gick hem. TIONDE KAPTLET. De skakande uppträden Constance bevittnat och det intresse, hvarmed hon väntade att få höra fötstegen af de hemlighetsfulla gäster som skulle bära den aflidna qvinnan förbi bennes: dörr, hindrade henne alldeles från att sofva. Mrs Sweetman hade tagit det: försigtighetsmåttet att lugna sina nerver med ett glas varmt vatten och konjak och var Snart försänkt i en djup sömn; som något sådant medel ej kom i fråga för Constance, låg hon vaken, ett rof för de vildaste fantasier: Flon hörde klockan slå tu och tre, men ännu bade ejstegen af de obekanta likbärarne! nått hennes lyssnande öra. Slutligen hördes ett svagt, oredigt ljud, liksom af många fötter, höljda i någon mjuk fotbeklädnad, på det ej stegen skulle förnimmas. Hon spratt upp, kastade en kappa omkring sig och tittade försigtigt ut genom dörren. På öfversta steget af torntrappan fick hon se en grupp, som hon icke på länge kunde glömma i dess--Rembrandts lika dager af den klaraste belysning-och djupa skuggor. Två män af ett vildt och fantastiskt