Aftonbladet – 6 augusti 1860, sida 1

hennes hand. Blif icke rädd om du får höra fotsteg här ute i korridoren i natt: De skola gå Kär förbiv, tillade han och såg framåt rummet der modren låg död. SJag förstår digey sade Constance. Men bvarföre skall hö icke med heder blifva beSe i familjgrafven? Hvarföre denna hemighetsfulla jordfästning? Hon ville sjelf Bafva det så, svarade han; Vet du ej, hvilken folkstam hon tillhörde ? J0, jag tror mig hafva hört dety, sade Constance tveksamt. Om du i morgon är stark nog att trötta dig ocK att fördraga den fuktiga kylan i fängolsehvälfven, så skall du blifva vittne till hennes begrafning. Jag skall se dig dessförintan; God natt. : Constance återvände till sitt rum, och Reginald gick: ned för torhtrappan och in i biblioteket: Med dyster panna och tungt bjerta tog hati den olyckliga, bössan från väggen: Han stirrade på den en stund under mörk tysthad; rädkande på det brott som blef begänget, då han sist hade den i sina händer. Stora sveltdroppar frambröto på hans panna, och! bäns sarmmanpressade läppar darrade at den ångest som marterade häns arma själ. Min Mor! Constänce! — dessa ord ar: betade äg med möda fram ur hans beklämda bröst. Han laddade derpå bössan, dock utan kulor, lade två skott dessutom i fickan och gick åter ut. I stället för att. gå uppför trappan, öppnade ban emellertid nu en liten, hvälfd dörr, den samma som Olivier bade underrättat Constance, att den ledde ned till fängelserna. I Denna dörr var af en oerhörd tjocklek och jernbeslagen samt vittnade om en ganska hög ålder. :Dess i många sirater utarbetade gångjern sträckte sig öfver mer än dess balfva vidd och man väntade att de skulle gnissla