Aftonbladet – 6 augusti 1860, sida 1

vald det finnes ett så rikt mått af natår: Jig ädelhet och godhet under detta våldsamma, hejdlösa sinne. Som det nu är, måste du docknöja dig med min vänskap och aktning — dessa skall du alltid kunna göra dig säker om, såvida du fortfar som du börjat. Jag skall då snart älska dig som om du vore. min broder. . Skulle du kunna älska din bröder äfven efter något sådant? frågade han och pekade på sin mors liflösa kropp, medan en rysning, som genombäfvade den kraftfulla gestalten, nogsamt vittnäde om huru djupt ban led vid tanken. på de förskräckliga följderna af sitt våldsamma sinhe, ehuru ban icke sade myeket om saken, Ja, ocH skänka honom mitt varmaste deltagande derjemte,, sade Constance med rörelse, ty du skulle aldrig med din vilja balva velat skada henne, och dina sjelfförebråelser skola: ej upphöra förrän med ditt lif. Och din egen skadade arm? sade han dystert. Kan du ock skänka mig ditt delsagande för detta dåd? Skadade jag dig ej af fri vilja? Försökte jag icke att döda dig? Jo, och skulle hafva gjort det, om du icke både vikit åt -sidan i samma ögonblick sköttet bränn af. å Jag beklägar dig för den säånslösa våld. samhet, som dref dig till detta brott, och föriåter dig den skada du gjort mig, svarade Constance. Du var ej vid ditt fulla förstånd — du visste icke hvad du gjorde, och för sådana olyckliga böjdes en bön för mer än aderton sekler tillbaka, som försäkrar om förlåtelse. Den unge mannen syntes för ett ögonblick vara i strid med sig sjelf, om ban skulle tala eller ej; men under tystnad ledsagade han henne slutligen till hennes rum: God natt, Constance, sade han och kysste