Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 2

år, sade Constance; med osäker röst, fruktande, hon visste ej rätt hvad. Ni skall ej heller då lemna honomp, sade mrs Ravenscroft ifrigt. .Det är: detta som jag menar med att ni ej skall göra ert verk fill hälften. Tror ni väl att det onda, som jag bar inplantat i hans sinne under tjugu år, skall binnä utrotas under tolf månader. Jag vet att ni redan verkat förunderligt gödt, men beröfvad er, skall han, sbart åter falla — ja, i ett tiofaldt djupare elände; ban skall blifva vansinnig. Han älskar er, Constance. Lofva hans döende mör att gifta et Med honom bb; sAtt gifta mig med honom! utropade Constänce, betagen af fasa och häpnad. O! nej; aldrig! aldrig!s Reginald fattade henne vid.axlarne, svängde henne med häftighet omkring och höll benre så, med jättekra:t, på en arms längd iffån sig, medan ban vildt stirrade på henne och sade med en röst, som ej Var olik ett lejons dofva rytande: : gDu vill icke blifva min maka! Hatar du mig då? z sJäg behöfver icke bata dig, Reginald, om jag ock ej kan blifva din husträr, svarade hon, vacklånde för den plågsamma tryckningen af hans jernhårda händer. Om jag ock gj häde någöt annat skäl, så kunde jag icke blifva det, emedan jag skulle fråkta att du, Hvilken stund som helst, under något utbrott af våldsamhet kunde mörda mig.s rd Hvad mera skäl har du? frågade han strängt. Febers Det har du ej någon rättighet att fråga mig omp, svarade hön, under det honfåfärigt sökte befria sig. ; ve d N Hon älskar någon annan, Reginald., sade hans mör, hvars qvinliga instiäkt ledde henne till en rätt tolkning af Constances ord. Är det så, Constante? Är det verkligen