Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 2

så? sade ban med sorgsen röst, i det hans armar tungt sjönko ned. Jag säger ännu en gång, att du ej har rättighet att göra mig denna fråga, sade hon; men som detta plågsamma-samtal måste hafva ett slut, :så vill jag svara dig uppriktigt; Ja —jag älskar och-är älskad; än mera: jag är heligt trolofvadi sModerl ropade den unge mannen, i det baw kastade sig ned-på sina knän: och. slog armarne kring den: döende, dröj, dröj ännu litet ochtag mig med dig! Nej —ieke så, min son, svarade hon med slocknandesröst, ett långt lifsock lycka väntardig. Hör, var stillalsfortfor hon, i det honlångsamt satte-sig upp i-bädden, medan hennes ögon stirrade framåt den-tommaryms den, och hon med !höjd arm och: utsträckt finger :pekade åt några föremål som visade, sig för hennes inte :blick. Hört Tala ickel Framtidens förlåt är bortryckt för:sista gången! Antden:drifver: mig att yppa hvad jag skådar! Ilan visar henne vägen till:flykt— haj fruktarintet! Detfinnes ingen fata för ett mödigt hjerta, en säker:fot,:en fast. vilja! Se sbåten — skall den ioke slås i-stycken? Nej, den , stannar på :sandrefvet och -hon är räddad! — Se hurflammornastiga! De:brottsliga äro sitt förderf nära! -Hör, liksången ljuder; men: ej förshonom, ej ; för-dentappre krigarent:-Se, hansbärssin sårade kamratigenom kulregnetb oDetärsförs hennes:skull-— må hon:en gåog få: veta det! IDet. går ett töcken för min blick) jag sersej-tydligt mera — de skynda så hastigt förbi och jag set dem j. Ack; jo ännu en syn.— jag de stå anför altdret! — Hon sjönk tillbaka isin sons armar; men så tydlig, så stark hade:hennes stämma ljudit, så kraftfulla hennes rörelser varit, ett de ej kunde tro henne vara död. Mrs Sweetman