Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 1

En af dina vigtigaste föreskrifter har varit att hålla ett löfte heligt: Du ber mig nu — och dina ögon tala samma språk — att jag skall bryta ett löfie, som jag dyrt har-besvurit. Nej, icke ens för din skull gör jag det. Han släppte hennes hand och vände sig bort... Constance var :öfverraskad. Hvarest, eller genom hvilket medel, tänkte hon, Kar han 8å oförmodadt förvärfvat en makt öfver språket, som ban aldrig förr varit i-stånd att ernå? Och hvarifrån har han fått detta säkra, manliga väsende? Hon kände att ban :ej längre var hennes lärjunge. Förliden natt, sade hon, betraktade mig en qvinna igenom de halföppna sänggardinerha. Hö.: var mycket mörk och hade: en-stark likhet med dig. Denna natt har jag åter sett salmma ansigte, men så förvridet af smärta, att jag vet det hon måste vara mycket sjuk. Jag har nyss sett din mors porträtt och vet till följd deraf, att det var hon. Den unge mannen uppgaf;ett rop af ångest och skyndade ut ur rummet. Inom några minuter var han tillbaka och!gaf både Constance och HKushållerskan ett -tecken att följa sig. Han förde dem till det rum söm de nyss hade besökt, drog åt sidan de tunga sängdraperierna, : bakom hvilka de vid sitt föregående besök icke anat att någon kunde finnas, och för deras blickar visade sig en qvinna, vyridande. sig af och an af plågor, men utan att dock yttra ett enda ljudaf klagan. f SDet är mrsRavenscroft! utropade ovilkörligt. törs Sweetman; efter att hafva flyttat sina! blickar vexelvis från porträttet och den lidande qvinnaån. Jaj det är sån, upprepade Reginald med sakta stämma tillConstance. -Kan du förklara hvad. som kan vara orsaken till hennes plågor?,