Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 1

öfvertänka sina angelägenheter. Det första steg hon ville taga var otvifvelaktigt ått af Råginald söka erbålla alla möjliga upplysniti. gar om hans mor, och dessa upplysningår skulle till en stor del bestämma hennes handlingssätt för framtiden. Minnet af det hem: ska, lidande ansigtet plågade henne bittert, och: hon kände sig otålig öfver hushållerskans långvariga frånvaro saråt tyckte att hvarje ögonblick hon satt så overksam var ett brott emot menskligheten. Slutligen öppnades dörren, Skall mr Reginald komma in, miss? frågade mrs Sweetman. : Ja, jal utropade Constance, i det hon sprang upp, gick emot de inträdande och höjde sin framsträckta hand med en bedjande åtbörd. O, Reginald! Tro icke att jag öfiskar intränga i denna familjs hemligheter, men säg mig öppet och sannfärdigt —Tefver din mor ? Reginalds ögon voro sänkta mot golfvet; han såg mycket förvirrad ut och svarade ibtet. Svara; ack, svara mig! fortfor hon, under det hon lade sin lilla mjuka hand på båns med en lätt tryckning, ty hon visste af erfarenhet, att. blotta vidrörandet af denta hand var en trollkraft, som kunde beberrska honom under de vildaste utbrott af hans obändiga lynne. : ; Men för första gåhgen verkade ej: förtrollningen. Han tryckte hennes hand till sina läppar och höll den fast sluten 1 sin, medan han med djupt allvar och Med en värdigHet, som hon aldrig förr funnit hos honom, svarade: . . Constance, jag har alltid erkänt dig vara mig öfverlägsen i hvarje hänseende, utom i den råa styrkan och i makten att älska djupt. Min stolthet har aldrig lidit af att erkänra defina öfverlägsenhet, och jag har drågit mera nytta af din undervisning än du måhända sjelf vet.