Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 1

se på porträttet, miss? sade mrs Sweetman. Hvarföre inte dröja tills i morgon? Taflan lärer minsann ej springa sin väg.n Men den arma qvinnan skall. kanske döx, svarade Constance. Var det mrs. Ravens. croft, så kan ni vara förvissad att Reginald vet hvar ban skall finna henne. Och, med ett ord, mrs Sweetman, om ni inte nu strax visar mig vägen till denna målning, så måste jag gå ensam och söka reda på den. . Med en djup suck tog -.mrs Sweetman ljuset och gick ut i korridoren, följd af den otåliga Constance. NIONDE KAPITLET. Utkomna i korridoren, inträdde Constance och mrs Sweetman utan dröjsmål i det rum, som låg. närmast till, venster. Det var ganska stört, likt det som Constance bebodde, utom ätt. möblerna voro ännu gammalmodigare; det hade derigenom fått ett förfallet utseende och denna egendomliga, fuktiga mögellukt, som är vanlig i rum, hvilka ståttlänge tillstängda. En stor tafla stod lutad emot väggen, och till den ställde de båda vandrerskorna sina steg. Här. är detv, sade husbållerskan, i det hon lyfte upp Jjuset. s Det. var ett porträtt i hel figur af en skön brunett i riddrägt och :med -ena handen stödd vid en vacker och eldig bäst. Det var hon, sade Constance, efter en ifrig och forskande blick på taflan; detta ansigte är alltför ovanligt att åter lätt kunna glöm: mas. Gå nu, mrs Sweetman, så fort ni kan och bed Reginald komma hit. Jag skall under tiden: sitta helt stilla vid elden i mitt rum. Med ett halfqväfdt utrop,.som noga. utwyckte: hur fruktlösa hon ansåg alla invändningar vara, gick mrs Sweetman för att uträtta sitt uppdrag, och Constance satte sig, som hon sagt, för att under hennes bortvaro