Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 1

henne att synas. :Det kan ej vara någon särdeles fara för mig, om jag kläder mig tillräckligt och är försigtig, .och hvad är det i alla fall att fästa sig vid, då en medmenniska är lidande, döende i vår närket, kanske i saknad af äfven den ringaste hjelp ocb:utan att hafva någon sig nära, som: hviskar ettord af hopp och tröst till hennes flyktande själ? Men min söta, unga miss! föreställde hushållerskan, dörren är ju riglad; huru skulle då någon kunnat komma in? Jag kan icke uppehålla: mig med att grub: bla deröfver,, svarade Constance. Jag vet blott att hon varit härinne. Erinrar ni er ej det buller; som ni hörde förliden natt, då ni trodde att det var jag, som gick på golfvet? Hön var här äfven då, men jag sade er intet derom för att ej skrämma er. : Hjelp mig på med: min morgondrägt. Det gagnar till intet att söka bindra mig från att gå. ; Mrs Sweetman öfvertygade sig slutligen att alla invändningar voro fruktlösa, och ehuru mycket emot sin: vilja, gjorde bon -som Constance bad, och denna. fann sig snart inhöljd i så många ! morgonklädningar och schalar, som hon möjligen kunde bära tyngden af. Nåväl; sade hon, visa mig nu potträttet. Ack, ack, Gud tröste :mig! Huru skall jag kunnå stå till svars för mr Ravenscroft, om ni går och tar lifvet af er på det här vis set2 utropade den förvirrade husbållerskan. Jag dör iväl ej så hastigt, att jag icke först får-tid att fritaga er ifrån all skuld, sade Constance, som knappt kunde hindra sig från att le; men jag försäkrar er; latt för mig jär fåran ganska ringa, om ni bara genast följer mig till denna tafta. Skall jag -deremöt ensåm springa oöikring i hela. huset och, söka efter den, så blir det kanske vida betänkligare.n Men hvartill gagnar det att just n. gå och