Aftonbladet – 3 augusti 1860, sida 3

Balck — Orr nal och ochlemitz sitta I en soffa och säga hvarandra obehagliga ting med bibehållen artighet. — Salig Rosenstein och Ham marberg. — Romanen Kätchen afslutad. — Tysk charade. — Den stora :sköldpaddan, ingen anka — Deremot diverse verkliga ankor. — Postskrip tum, litet, men godt. Till dagens lustiga krönika hörer onekligen i ett af de främsta rummen hvad som nyliger passerat i Skyttegillet uti Flensborg. Skrefve jag politik, gjorde jag måhända bäst i at helt och hållet förbigå denna sak, men sor följetonist har jag svårt att låta den slippa mig ur händerna; den hör till dessasmå tilldrage.ser här i verlden, öfver hvilka det är difficile satiram non scribere. En guldsmed vid namn Beyreis hade vid ett allmänt möte i gillet stigit upp för att på äkta schleswig-holsteinskt manår gifva. sina känslor luft och — rent ut sagdt — nedskälla de ledamöter af sällskapet, hvilka råkade vara .kongliga embetsmän.. Hans uttryck voro i sjelfva verket sådana, att i hvarje honett församling borde mannen ögonblickligt ha blifvit körd på dörren, helst H. M. konungen sjelf figurerade på listan öfver gillets medlemmar; .men man valde en annan metod. Någon — den der icke gerna kan vara en annan än H. M:ts slesvigske minister — inrapporterade saken till konungen och förmådde högstdensamme till att blifva vred öfv.r hvad som händt. Majestätet täcktes dåi ädel barm nedstiga sjelf på arenan för att bryta en lans med guldsmeden; antingen skall han eller jag bär stryka, gillet afgörel Det anställdes nu votering (1) om hvem som hade rätten på sin sida, konungen, som tagit illa upp att en gillesbroder kastat smuts på högstdensammes lojala embetsmän, eller guldsmeden, som haft det stora tyska kuraget att midt för H. M:ts ögon träda fram så som han gjort. För ledamots uteslutande ur gillet fordrades två tredjedelar af de närvarande rösterna; denna majoritet stod ej att-uppnå till H.; M:ts fördel, suldsmeden förblef alltså otkomlig enligt statuterna, H. M:t var slagen ur brädet. Detta är i korthet sakens sammanhang. Flensborgs Skyttegille hade genom denna votering uttalat som sin öfvervägande mening, att konungens embetsmän äro idel kältringar och spioner,. H. M:t hade fått en tillrättavisning, som han ej så lätt skall glömma, dertör att han understått sig att ställa sig öga mot öga med en man, sådan söm guldsmed Beyreis. Men nu kommer detroliga. Efterå låter H. M:t uttaga sitt namn ur gillets rullor, efteråt låter H. M:t upplösa hela brödraskapet och stänga dess butik, efteråt, sedan man först varit förgäfves storartad, blifver man temli-: gen löjligt desperat; först är man Jupiter ock ögonblicket derefter blir man helt simpelt — polisbetjent. Det behöfver ej sägas, att H. M. konungen i allt detta är för sir del alldeles oskyldig och att han här blifvit komprometterad af andra, men dessa andrax hafva i sanning vid detta tillfälle handlat så, att det å ena sidan icke på något sätt kan försonas inför majestätet, å den andra icke gerna har kunnat undgå att blifva föremål för mycken ridikyl. I hela Tyskland skall hr Beyreis namn stråla med oförgänglig glans, och han skall blifva utnämnd till hedersguldsmed i staden Hannover; men hans danska majestäts slesvigske minister skall icke hädanefter taga en silfvergaffel i hand, utan att känna en viss obehaglig förnimmelse, liksom vore han sjelf en stekt kyckling, färdig att uppspetas derpå. Våra tidningar på platsen fylla för ögonblicket sina spalter med den långa diplomatiska notvexling, som nyligen egt rum mellan kabinetterna i Köpenhamn och Berlin med anledning af hr Schleinitz sednaste; minst sagd: märkvärdiga position i preussiska kammaren vis-å-vis Slesvig. Äfven denna korrespondens bar sin roliga sida. Man beundrar hr Hall: talang att säga hr Schleinitz en hop mindre angenäma saker på ett ganska -belefvadt sätt och det är ej hans fel, om den preu:siske ministera, till slut litet varm om öronen, falle ur den fina verldsmannens roll och har svår; att hålla kontenansen. : Just i det ögonblick. då man fruktar att de båda herrarne skols rusa upp ur soffan, der de en stund konverserat i väl valda ordalag, för att pl tsiger ändra sätt att gå tillväga och gifva hvarandra ett slag på örat, reser-sig först br Hal: med mycken lustig värdighet och yttrar: De: är bäst att sluta ett samtal; som skulle kunnz ge anledning till obehag med en makt, hvars vänskap vi i så hig grad veta att värderar. hvärpå hr Schleihitz svårar: Må det vara nop för denna. gån2! Vi kunde eljest kommäå till explikationer, hvarigenom det charmanta förhållande, hvari vi älska att stå till vår hedervärde danske granne, tilläfventyrs riskeradt att rubbas på ett fatalt sätt. Hvarefter de båda diplomaterna buga siv djupt för hvarandra.coch — vända hvarannan ryggen. Ingenting kanvara. trefligare att se än tvenne fina statsmän, sålunda uppvaktande hvarandra med dryga sanningar, medan ett utsökt franskt löje krusar läpparne och stridshandsken aldrig kommer längre än till att knäppas upp öfver hbandlofven. Funnes ej diplomatiken i verlden,: vi skulle ha förlorat mycket. Detta: Hammarberg, du är en slyngel — kom och sätt dig bredvid mio ! Detta: p;Bonddrummel, tag vig i akt, eller jag nödgas stiga af och — säga dig några sottiser !) Jag berättade er för kort tid sedan-om Kätchen Renz och hennes romantiska flykt, Nil. vet, att romanen redan är färd g; på sista si) dan få de hvarandra, lefva sedan lyckligt till döddagar och hugnas med en talrik afkomma. Kätchen och hennes Godfroy hafva i Christiania blifvit vigda inför en notarius pub: icus enligt romersk lag., Onkel Renz härstädes har tagit sig denna äfventyrete upplösning eå när, att.han flera dagar måst hålla sig inom sina tum på Hötel dAngleterre och aga kylande pulver i repeterade doser: Man har med afseende på situationen gjort följande tyska charad; Mein Erstes springt wie Godfröy in der Luft, Mein zweites sizt mit langer Nase auf !nem Pferde, Mein Ganzes ist schon als Namen voll von Blumenduft, Und eine der sehönsten Städte anf der Erde. Man talar mycket am on annan fvktorslka