sade mrs Sweetman. ;Var det likt som då någon spelar piano? , Ack, bevars! Nej inte det minstar, svarade tjenstflickan. Då lät det snarare som orgeln i kyrkan då den spelas mycket sakta och 1åter just liksom klaraste fruntimmersröster, som ni vet, missus. Jag tror helt säkert att om ni a tyst en stund, så skall äfven ni få höra et.n De satte sig och lyssnade stilla. Hör! Då ljöd tydligt för deras öron toner af en vild, men Tljuf och klagande musik, lik vindens suck i eolsharpans strängar. sHerren förbarme sig öfver 0ss!, utropade bushållerskan. Gå nu, Grace, gå ned och säg icke ett enda ord om detta till någon. Det är familjens dödsbud. Jag undrar just hvem som nu skall gå hädan? Kan det vara miss Carrolton hviskade Grace, likblek och darrånde som ett asplöf. Nej — det kan icke ljuda för henne, ty bon tillhör icke familjens, sade mrs Sweetman. Det måste vara en Ravenscroft till börd eller genom giftermål. Gifve Gud att det blefve den gamla ladyn! Kom nu väl ihåg att inte berätta detta för någon,. upprepade hon, då hon såg att flickan Var mycket iftig at komma ut ifrån spökrummet, och tillade med afsigt att skrämma henne till tystnad; ty det för alltid olycka med sig, om den, som först hört det, berättar det för andrä, Åck nej! Jag säger inte ett ord, svarade Grace, i det hön hastigt vred om nyckeln i låset, jag ber endast ödmjukligen att icke någon mera gång skickas hit för att vaka — nej hellre hvad som helst! tillade hon under det hon öppnade dörren och helt förfärad tog till flykten. 2 e Troligtvis behagade det lika litet mrs Sweetman att sitta så ensam i det illa anskrifna rummet. Hon blef åtminstone ganska glad,