nes förstånd blef rubbadt, och bon har alltsedan varit i det tillståna som ni nu sjelf finner, En, stor förändring har äfven komrhit öfver mr Ravenseroft; han blef dyster och tyst och såg tio år äldre ut. Förut tyckte han om glädje och sällskaper, men efter, sina söhers död och sin frus sorgliga sinnessjukdom for ban aldrig någonstädes och ville knappt heller se någon här. Hans enda förströelse var att ensam;gå ut med sin bössa bland klippor och berg, och en gäng, på en sådan vandring — det är nu åtta år sedan — träffade han på en yngling, så lik -bans. förlorade, son, Reginald, att. han tog honom med sig hem; och, visst,nog funno , När de undersökte hans, venstra arm, ett delsetecken, som ,de väl kände igen, samt dessutom bokstäfverna BR. B., som hans mor i hans späda barndom hade , fålt. det infallet att punktera derbredvid, Man kunde nästan tro att min stackars herre älven skulle. förlöra förståndet, så glad blef han att återfinna sin förlorade, förstfödde son, men hans glädje hejdades snart, då han fann, buru, förskräckokunnig gossen var, Ni tror, mig. väl svårligen, miss, om jåg söger att han kapp kunde tala och han ej kände namnet på de allra vanligaste saker, Ja, han var.alldeles så, som. om han bade blifvit uppfödd i någon håla i skogen af; ett vildt djur. Han kunde hyarken söga hvar han hade lefvat, eller tillsammans med hvilken, Till en , början bad. min ;husbonde preslen.komma och läsa met Pong, men det ville icke gå bra... Han ville icke lära något af honom och Kom stundom. i sådana. anfall af. raseri, att mr Gibson knappt vågade komma i hans närhet mer. Hans för oxlvarde Qvinliga tjenarne I husets an modade dertöre miss. Gibson, syster till. ky Koherden, är har Lolo OLA och mm med honom, men den egenginnige gossen hade